Med rätt vinkling kan man skapa skandaler av ingenting. Och särskilt om man vill komma åt någon och offret i fråga är av skolan att man ska pudla hellre än ställa upp för vad man gjort (har man gjort en riktig tabbe är det rätt att pudla, det är alla kommunikationsexperter ense om, men om man inte gjort det?)
Förra veckan ägnade sig den statsradions Ekot åt att kritisera Svenska kyrkans utlandsresor för anställda och förtroendevalda. Alla resor som inte gick till närmaste kursgård ute i skogen i det egna stiftet fördömdes och genom att räkna ihop beloppen för stora sällskap blev det raskt miljonbelopp och förgripligt att ordna resor som kostade 5.000-10.000 kronor per person.
Svenska kyrkan har rest för tiotals miljoner och resorna kallas “skandal” på Sveriges Radios egen hemsida (http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=1637&artikel=6446689).
Men är det skandal att ta hand om sin personal? Det finns många församlingar som misslyckats i sin personalpolitik, främst på grund av att personalpolitiken sköts av amatörer som är förtroendevalda och inte proffs. Flertalet förtroendevalda har dessutom partimärkning för något av de åtta riksdagspartierna. Om några församlingar sköter sig bättre och tar hand om sin personal är det inte en skandal.
Att ta med personal och förtroendevalda på resor för att skapa ett bättre samarbetsklimat på arbetsplatsen är bra personalpolitik. Ofta är det dessutom billigare med en utlandsresa än att motsvarande tid spenderas på en högbeskattad svensk kursgård. Om vi räknar med att en anställd i Svenska kyrkan har 25 000 kronor i månaden i lön kostar en anställd med sociala avgifter och pensioner över 400.000 kronor per år. Att satsa 5.000 eller rentav 10.000 kronor (som det varit i de “värsta” exemplen) på en motivationshöjande resa kan knappast betecknas som slöseri. Inte heller att man druckit vin till maten vid besök i vinproducerande länder. Mästaren själv drack vin och i evangelierna återkommer vinet som dryck i många liknelser och berättelser, för att inte tala om Nattvarden som är ett av sakramenten.
Svenska kyrkan har 22 000 anställda, vilket gör att det inte är särskilt svårt att komma upp i rubrikvänliga “miljonbelopp” (45 kronor per anställd ger en hel miljon…)
Däremot finns det goda skäl att ifrågasätta att Kyrkan ordnar utlandsresor till muslimska länder som Turkiet eller buddhistiska som Thailand. Det finns alldeles tillräckligt med utmärkta kristna resmål, som kan användas också för att ge andlig styrketräning, inte bara sedvanlig personalvård. Men den punkten talas det inte om i Ekot.