Natten till idag igångsatte Rysslands diktator Vladimir Putin en fullskalig invasion av grannlandet Ukraina. Ukraina styrs, i motsats till Ryssland, av en regering vald i fria val. Man har till och med haft mage att rösta bort den Putin-kontrollerade presidenten Viktor Janukovitj, som visade sitt rätta ansikte genom att ”fly” till Ryssland, sedan de demokratiska krafterna tagit över. Sedan har landet bytt president ytterligare en gång i fria val.

Putins attack mot Ukraina bygger, enligt hans egna ord i de tal han hållit, på grova förvrängningar av sanningen.

Helt enligt militär grundstrategi börjar han med flygbombningar och artilleri. Infanteriet kommer senare.

Dessvärre nås en stor del av Rysslands befolkning enbart av Putins propagandanyheter. Han har under de senaste åren sett till att tysta alla oberoende oppositionella röster. Alexej Navalny försmäktar idag i fängelse, sedan han vågat sätta sig upp emot Putin-regimen.

Det bor en hel del ryssar i Ukraina, men sammanlagt utgör de (enligt CIA World Factbook) mindre än tjugo procent av befolkningen. En rejäl majoritet av befolkningen i Ukraina är alltså ukrainare som vill se ett fritt oberoende och demokratiskt Ukraina.

Angreppet mot Ukraina är ett angrepp mot det fria Europa.

Det visar också vikten av att se om sitt hus. I det här fallet medlemskap i NATO. Litauens president uttalade sig igår att landet kände sig tryggt eftersom de var medlemmar i NATO och därmed åtnjöt NATOs garantier om stöd. Ukraina har visserligen ansökt om medlemskap, men diskussionerna har inte kommit särskilt långt. Delvis beroende på Putins tidigare annektering av Krim och erövring av delar av länen Donetsk och Luhansk.

Sverige har inte ens ansökt om medlemskap i NATO. Trots det nära samarbetet med NATO ända sedan 1950-talet. Vi har därför inga garantier om skydd från NATO om det värsta skulle hända. Det vore på tiden att ordna det. Bestämmer sig sossarna för att driva NATO-linjen skulle det ganska snart bli en rejäl majoritet för NATO bland svenska folket. Nu, när sossarna driver linjen om icke-medlemskap, är sympatierna delade i ungefär hälften för och hälften emot.