Regeringen föreslår att Polisen ska få vidgade befogenheter att avlyssna personer. Ja redan utan att det finns någon konkret misstanke. Det är inte bara en gång som sekretessbelagda uppgifter läckt från Polisen. Så kommer säkert att ske även ifall Polisen får vidgade möjligheter att ägna sig åt avlyssning. Brevhemligheten hålls hårt och den får anses strikt skyddad. Under Andra världskriget lästes visserligen de flesta brev som gick till eller från utlandet (Astrid Lindgren var en av dem som jobbade med detta), men sedan dess har vi fått ha våra brev ifred. Sämre är det med telefonsamtal. Visserligen krävs domstols godkännande för telefonavlyssning, men godkännande sker i stort sett rutinmässigt och på lösa boliner. På senare tid är avlyssning av industrimannen Karl Hedin kanske det mest kända fallet. Han avlyssnades sedan avlyssningen godkänts av domstol utan någon egentlig grund och sedan ljög Polisen om vad som sagts i det avlyssnade samtalet. Karl Hedin satt häktad en månad och frikändes på ett särdeles eftertryckligt sätt av tingsrätten och även hovrätten.
För fallet Karl Hedin gällde den gamla lagen. Nu vill Polisen alltså ha större möjligheter till avlyssning utan ens misstanke om brott. Vi har inget förtroende för att Polisen skulle sköta sådana befogenheter på ett ansvarsfullt sätt. Tvärtom finns det goda skäl att anta att möjligheten skulle missbrukas. Säg den möjlighet som inte missbrukas om det kan ske ostraffat!
Ett tillägg kan här göras att den svenska Polisen utnyttjat sig av avlyssning som skulle vara illegal i Sverige, men som genomförts av främst den franska polisen (”Encrochat”). Försvarsadvokater har förgäves yrkat på att olagligt tillkomna uppgifter inte ska få användas i rättegångar, men det är helt OK enligt domstolarna.
Dags att slå vakt om integriteten på allvar!