Lagen om valfrihetssystem (LOV, SFS 2008:962) är en ganska märklig svensk lag, för den gäller bara i delar av landet. Lagen om valfrihetssystem säger att det är medborgarna (brukarna) som ska välja vem som ska utföra de olika välfärdstjänster som samhället tillhandahåller inom stöd, vård och omsorg. Lagen reglerar hur ett sådant fritt val ska gå till och hur kommunen ska administrera det. Alla företag som ställer upp och levererar tjänsterna ska ersättas med samma belopp och det företag som uppfyller kommunens uppställda krav ska antas som leverantör. Konkurrensen mellan företagen ska ske genom att erbjuda bättre kvalitet (eller speciella tjänster, exempelvis vårdpersonal som talar finska). Systemet infördes 2009, främst på initiativ av kristdemokraterna.
Lagen är som sagt märklig i den meningen att den inte gäller i hela landet. Den gäller bara i de kommuner där kommunen har bestämt att den ska införas. I de kommuner där lagen inte är införd tillämpas fortsatt kommunalt monopol. Tjänsterna utförs där antingen av kommunen direkt eller de företag som kommunen upphandlar efter principen om lägsta anbud vinner. Brukarna har inget att säga till om, mer än att de kan rösta bort kommunens politiska majoritet var fjärde år.
Sedan 2010 är det dock obligatoriskt med LOV inom primärvården. Du kan alltså själv välja Din doktor. Men när det gäller andra kommunala tjänster, exempelvis hemtjänst, kan kommunen fortfarande säga nej till LOV. Det är de mest utsatta personerna som drabbas av att de måste finna sig i slafsiga kommunala tjänster där det ofta kommer en ny person varje vecka, till den vårdbehövandes otrygghet. I de kommuner där LOV gäller visar det sig att de privata företag som erbjuder tjänster använder kontinuitet som främsta säljargument. Om Du anlitar X vårdtjänst kan Du räkna med att det alltid är Lisa som kommer hem och hjälper Dig…
I augusti 2012 hade 123 kommuner (av 290 i landet, Stockholm är en av de kommuner som infört LOV) infört LOV och ytterligare 47 kommuner hade beslutat att systemet skulle införas. Socialdepartementet tillsatte i september 2012 en utredning för att bredda systemet och den utredningen ska redovisa sina slutsatser till den 15 januari 2014. Flera partier anser att det är naturligt att lagstiftningen ska gälla i hela landet. Bland de kommuner som inte genomfört systemet är flertalet styrda av vänsterpartier i olika allianser. Argumentet för valfrihetssystem är ganska enkelt gentemot dem som nödvändigtvis vill ha kommunala tjänster, LOV utgår nämligen från att kommunerna fortsätter att tillhandahålla tjänster och den brukare som vill ha kommunala tjänster väljer kommunen som tjänsteleverantör. I en kommun där LOV inte införts tvingas även de som vill ha privata tjänster att anlita kommunen.
Det är alltså en sann valfrihetsreform i borgerlig anda. Men inte så för “nya moderaterna”. Anna Kinberg Batra (gruppledare för Moderaterna i Riskdagen) och Peter Norman (finansmarknadsminister) tillkännagav i veckan (3 mars) i en debattartikel i Dagens Nyheter att det inte är aktuellt att införa LOV i hela landet (andra Allianspartier är varma anhängare av detta). Du kan läsa artikeln själv på http://www.dn.se/debatt/lagen-om-valfrihet-bor-inte-bli-obligatorisk
Inför valet 2014 hade det annars blivit en bra valfråga för Alliansen att säga att några tiotusental personer verksamma i den privata tjänstesektorn kommer att få sparken om de rödgröna tar över makten. Och att några hundratusen vårdtagare och pensionärer ska tvingas återgå till den kommunalgrå vardagen.