Strax före jul ringde Göran Persson upp Fredrik Reinfeldt och frågade om moderaterna var med på förslaget att EU skulle avskaffa vapenembargot mot den kommunistiska diktaturen Kina. Reinfeldt svarade ja efter ett ganska kort samtal, och Göran Persson ställde sig sedan på EUs toppmöte bakom ett förslag om att ta bort förbudet att sälja vapen till en av världens få kvarvarande kommunistdiktaturer.
Beslutet fattades över huvudet och bakom ryggen på EU-nämnden, fem av de sju riksdagspartierna, svenska folket och säkert en majoritet av Moderata Samlingspartiets medlemmar.
Det är rätt att sälja vapen till folk och länder som behöver vapen för att försvara sig mot angrepp från omvärlden. Vi ska alla vara stolta över att Sverige har en framgångsrik vapenindustri, som levererar välbehövlig utrustning till länder världen runt. Vi själva får också betydligt billigare vapen genom att de svenska vapentillverkarna får möjlighet att sälja längre serier och på så sätt fördela utvecklingskostnaderna på flera länder.
Men den kommunistiska diktaturen i Kina behöver inte försvara sig mot andra länder, utan mot det egna folket. Kina utgör också ett akut militärt hot mot den demokratiska Republiken Kina på Taiwan, liksom mot ett flertal andra länder i omgivningen. För inte så länge (femton-tjugo år) sedan engagerade sig Kina dessutom med stöd till kommunistiska upprorsrörelser i flera avlägsna delar av världen. Lyckligtvis ägnar kineserna idag större ansträngningar åt att bygga upp sin egen industri och mindre åt att bryta ner andra länders samhällen.
Men Kina är fortfarande en kommunistisk diktatur som hänsynslöst slår ner alla oppositionella yttringar inom landet. De kinesiska diktatorerna behöver vapnen för att kontrollera det egna folket. Det finns ingen som helst anledning att underlätta deras ansträngningar att sitta kvar vid makten. Eller att underlätta för Kina att hota sina grannländer.
Sverige och EU bör efter bästa förmåga motverka att kineserna skaffar sig ännu fler effektiva vapen. Sverige och EU bör också i alla sammanhang klart och tydligt säga ifrån att den kinesiska styresformen inte är acceptabel och att vi med eftertryck tar avstånd från de kinesiska brotten mot de mänskliga rättigheterna. Det gör vi inte genom att erbjuda oss att sälja vapen. Vi säger då tvärtom att vi accepterar diktaturen och förtrycket.
Och ännu sämre bismak ger det att två pampar genom ett telefonsamtal, utan någon som helst insyn eller demokratisk debatt, kan köra över vad som måste vara en hjärtefråga för alla demokratiskt sinnade svenskar och européer.