Samtidigt som minsta kritik av den förda invandringspolitiken leder till beskyllningar om rasism och liknande försöker de politiskt korrekta media som står för beskyllningarna återuppbygga det monopol på den “politiska sanningen” som de hade för tjugo år sedan.
Den som för tjugo år sedan reste utomlands och tog del av världen genom lokala media som Die Welt, Frankfurter Allgemeine, Neue Zürcher Zeitung, Daily Telegraph, Financial Times, Wall Street Journal, USA Today, Le Figaro, El Mundo, La Stampa eller liknande frågade sig gärna om de befann sig på samma planet som de gjorde när de i Sverige tvingades nöja sig med Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet, Aftonbladet och Expressen. Några få läste Contra och fick en helt annan bild av planeten, men Contra kom bara sex gånger om året.
Internet har gjort underverk för att vidga svenskarnas perspektiv på vad som händer i världen. Den verklighetsfrämmande världsbild som drevs av Olof Palme, och till vilken hela oppositionen anslöt sig, är blott ett ont minne idag. Det går inte att mörka vad som händer i världen. Alltför många svenskar behärskar engelska och kan inte hindras från att läsa engelskspråkiga media. Den internationella öppningen i nyhetsflödet har gjort det möjligt att väcka sympatier för NATO-medlemskap för en betydande del av svenska folket. När Contra lät göra en opinionsundersökning 1983 var det bara 7 procent som var för svenskt NATO-medlemskap. När motsvarande undersökning gjordes av SOM-institutet vid Göteborgs Universitet 2015 var 38 procent för (och 31 procent emot).
Men just nu ser det ut som om svenska media försöker ta tillbaka sitt monopol över att sprida en (falsk) världsbild till svenskarna. Den demokratiskt valde presidenten i världens näst största demokrati kan fördömas i artikel efter artikel i Dagens Nyheter (ofta fem till tio nedsättande artiklar om dagen). När kritik riktas mot Sverige är det ingen hejd på ljugandet. Häromdagen kommenterades sambandet mellan brottslighet och invandrare i utländska medier. På Sveriges Radio lade reportrarna in egna falska tillrättalägganden, till exempel att skillnaden mellan brottsfrekvens mellan svenskar och invandrare nästan helt förklaras av socioekonomiska faktorer. Så är naturligtvis inte fallet. BRÅ, som inte får göra nya studier, korrigerade efter bästa vetenskapliga teknik för socioekonomiska skillnader i den studie som gjordes 2005. Skillnaden i brottsbenägenhet kvarstod, även om ungefär hälften av den ursprungliga skillnaden kunder förklaras av socioekonomiska faktorer. Den kvarstående skillnaden var statistiskt signifikant och var särskilt markant för våldsbrott. Allra mest för grova våldsbrott. Som lök på laxen hävdade Sveriges Radio att det inte förekommit några sexuella övergrepp vid musikfestivaler i Sverige.
Aftonbladet kan fortfarande idag sprida rysk desinformation och till och med gå till attack mot dem som avslöjar vad som pågår. Vid åtminstone två tillfällen har Aftonbladet försökt censurera nätet i denna fråga, och i ett fall lyckades man i måtto att avslöjandet av Aftonbladet lades bakom en betalvägg. Samtidigt kan Aftonbladet friskt kritisera när medarbetare i Sverigedemokraterna går på samma ryska desinformation som Aftonbladet själv sväljer med hull och hår!
Dock ska även politiskt korrekta media hedras för att de faktiskt håller demokratins fana högt när det gäller diktaturer som Kuba, Nordkorea och Venezuela. Medan det däremot är betydligt sämre när det gäller inställningen till arabiska diktaturer, Kina med flera.
Internets genombrott ledde till att svenska media tvingades att presentera en mer realistisk bild av världen. Det grämer tydligen väldeliga de som trott att de hade monopol på att sprida en lögnaktig bild av världen till dem som lever i Sverige. Idag görs återkommande försök att återta monopolet över att sprida en falsk världsbild. Det kommer inte att lyckas. Men vi måste alla vara uppmärksamma på vad som sker och tyvärr återigen förlita oss till information om vad som händer även i vårt eget land på andra språk än svenska. Contra kommer fortfarande bara ut sex gånger om året.