Genom en huvudlös regleringspolitik, okontrollerade statsutgifter och gigantiska underskott i bytesbalansen har USA hamnat i en ekonomisk kris som man tror ska kunna lösas genom att öka regleringarna och underskotten ytterligare. Tidigare aldrig skådade belopp satsas för att rycka upp USA ur krisen. Tanken är att USA dessutom ska rycka upp resten av världen ur den finansiella krisen.
Den stora osäkerheten i den internationella ekonomin har gjort att dollarn och i viss mån euron har stärkts i förhållande till andra valutor (som pund och svenska kronor). Men stärkningen av den amerikanska dollarn har inte några fundamentala orsaker. Det är enbart ett uttryck för marknadens osäkerhet och insikten om att dollarn tidigare varit en trygg hamn när det stormat.
Men varför har den amerikanska dollarn varit en trygg hamn tidigare?
1) För att den amerikanska industrin varit stark. Men idag sviktar även de tre stora biljättarna. Underskottet i den amerikanska handelsbalansen fortsätter att öka.
2) För att underskottet i bytesbalansen kompenserats av intresset att använda dollarn som valuta i länder där den egna regeringen misslyckats med att sköta ekonomin. Ecuador, El Salvador och Panama har inga egna valutor och i Zimbabwe är den inhemska valutan fullständigt oanvändbar – till och med många statsanställda får betalt i amerikanska dollar. I många andra länder används den amerikanska dollarn som en säkrare valuta än den inhemska. De välbeställda tryggar sin förmögenhet genom att ha sina kontanta besparingar i dollar, eftersom de (oftast på goda grunder) inte litar på den egna valutans beständighet. Men med ökande underskott i amerikanska statsfinanser och amerikansk utrikeshandel kommer också dollarn att bli instabil.
3) För att många internationellt handlade varor prissatts i dollar (olja, guld, spannmål, järnmalm, pappersmassa med mera). Men idag sätts priserna allt oftare i euro och om priserna trots allt sätts i dollar rör sig råvarupriserna snabbt i motsatt riktning mot dollarn så att priserna snarare är konstanta i omvärldens valuta och inte i dollar (oljepriset går ner när dollarn går upp och vice versa).
4) För att länder med stora sparandeöverskott (Kina, Japan och Taiwan) sett amerikanska statsobligationer som en säker placering med skaplig avkastning. Det är faktiskt så att den amerikanska allmänheten kunnat hålla en konsumtionsnivå som legat högre än vad den amerikanska produktiviteten motiverat, tack vare kinesers och japaners intresse för att spara i amerikanska statspapper. Det är självklart så att vare sig kineser eller japaner kan krångla sig ur sina dollarpositioner snabbt, då skulle valutan rasa och förlusterna bli enorma. Men en gradvis flykt från dollar är fullt möjlig och rimlig att se. När det amerikanska budgetunderskottet tar ett hopp upp emot 12 procent av BNP blir en placering i amerikanska statspapper en högriskplacering, inte alls en säker placering som den så länge ansetts vara. Kommer framtidens amerikanska skattebetalare verkligen att glatt betala de skulder som Obama drar på landet för att det ska fortsätta att konsumera mer än det producerar idag? Kommer inte de amerikanska räntorna att tvingas upp, för att alltfler kommer att kräva bättre betalt för utlåning till låntagare som amerikanska staten? Och när räntorna går upp går den ekonomiska farten ner. På flera ställen i världen håller man nu på att diskutera skapandet av alternativa “tillflyktsvalutor”. En del sådana projekt har mer för sig än andra, men själva diskussionen indikerar att dollarn inte längre ses som den självklara reservvalutan.
USAs nuvarande trots allt ganska gynnsamma läge i den internationella ekonomin bygger helt på att kineser och japaner fortsätter att låna ut. Men hur länge är kineserna beredda att betala för det amerikanska välståndet. Det kan komma en dag då de vill konsumera för vad de själva producerar…