Hungersnöden är nu akut i Nordkorea. Människor svälter och barn är undernärda (med konsekvenser för både deras fysiska och mentala utveckling – konsekvenserna av hungersnöden kommer att märkas i Nordkorea under decennier framöver – även om landet får ett anständigt ekonomiskt system).
Sydkorea har nyligen blivit medlem i de rika industriländernas organisation, OECD. Men fortfarande spelar jordbruket en viktig roll i Sydkorea, där näringen förser den många gånger större sydkoreanska befolkningen med de livsmedel den behöver.
Den förra stora svältkatastrofen i världen var i Etiopien – under den tid då den marxistiska Menghistu-regimen hade makten. Sedan marxisterna förlorade makten har även hungersnöden försvunnit – även om förhållandena fortfarande naturligtvis är mycket eländiga för en stor del av befolkningen.
På Kuba, som innan kommunismens maktövertagande var världens största sockerproducent, har det länge varit ransonering på socker. Och på cigarrer.
Det socialistiska Tanzania ligger i den mest bördiga delen av Afrika. Julius Nyereres socialistiska politik förde den forna brittiska kolonin rakt ner i fattigdom och elände. Idag är Tanzania ett av Afrikas fattigaste länder, trots att landet fått mest bistånd per invånare av alla Afrikas länder. En betydande del av biståndet kommer för övrigt från Sverige, som gärna slösat bort biståndspengar på ett land med ett ekonomiskt system som gjort att biståndet bara fått obetydlig effekt.
Stora svältkatastrofer inträffar huvudsakligen i socialistiska länder. Även om man där gärna skyller på vädret, så är även vädret ibland en följd av socialismen. Sovjetisk rovdrift på naturen i Kazachstan och Uzbekistan (med stora konstbevattnade bomullsodlingar) har lett till den ekologiska katastrofen i Aralsjön. Det som en gång var världens fjärde största sjö är nu mindre än hälften så stor som den var tidigare. Vattenståndet har minskat med 12 meter och det som en gång var välmående fiskelägen och hamnstäder är idag spökstäder i saltöknen. Detta påverkar väderleken och området har nu ständigt dåligt jordbruksväder.
Socialismens negativa konsekvenser för den viktigaste näring vi har, jordbruket och livsmedelsproduktionen, kan förklaras av två huvudsakliga skäl:
1) Den centraliserade planhushållningen och stordriften leder till att alla misstag blir gigantiska och får enorma proportioner. I ett system med många oberoende lantbrukare blir varje misstag hanterligt, eftersom så många andra lantbrukare inte gjort misstaget.
2) Socialismen satsar konsekvent på stadsbefolkningen, vilket får till följd att jordbrukarna inte får ordentligt betalt för sitt arbete och framförallt inte får betalt för den merinsats som krävs för att få bra skördar. I ett kapitalistiskt system ger slitet lön för mödan. I det socialistiska systemet ger slitet samma magra ersättning som lättjan – varför då slita över huvud taget?
Svält kommer att drabba mänskligheten också framöver. Ibland är det ogynnsamma väderförutsättningar som är förklaringen, men dessvärre är det mycket oftare politiska skäl som ligger bakom svältkatastroferna. I klartext, ett socialistiskt politiskt system.