Först en uppföljning av förra utgåvan av Veckans Contra. Vår kritik av det socialdemokratiska förslaget till ny tandvårdsförsäkring har följts upp av Morgonekot i radions P1 (fredagen den 13 februari). Men Morgonekot gjorde ett populistiskt snyftreportage om fattiga människor som inte har råd att laga sina tänder. Istället för att skjuta in sig på det väsentliga i Contras kritiska granskning. Staten är beredd att satsa 1,4 miljarder kronor på en tandvårdsförsäkring varje år. Och de pengarna ska gå till en dyrbar administration av miljoner smååtgärder istället för att ta hand om de dyra och kostsamma åtgärderna. Förslaget är inte en fråga om hjälp till fattiga eller rika utan en fråga om idiotiskt slöseri med skattebetalarnas pengar för att köpa röster.
Så till veckans stora samtalsämne. Borgarrådet Mats Hulth i Stockholm. Han spenderar frikostigt med sitt kontokort på att hålla partikamraterna glada. Vi tänkte berätta en annan historia om Mats Hulths politiska tänkande. Som visar den politiska föreställningsvärld han växt upp i.
Det hela tilldrog sig under valkampanjen 1973. Ungdomsorganisationen Demokratisk Allians tryckte upp klisteretiketter med texter som “Pamparna för Palme. Folket för Fälldin”. Det gillade inte Mats Hulth, som var ledande inom socialdemokratin (och SSU) redan då. En lördagseftermiddag rullade en högtalarbil upp utanför Demokratisk Allians lokal på Apelbergsgatan 56, en bakgata i Stockholms City utan såväl butiker som folkliv. Bilen var fullklistrad med SSU-affischer och började på högsta volym vräka ur sig socialistiska slagord. De enda som kunde höra dem i de folktomma kvarteren (kontoren var ju stängda på lördagseftermiddagen och ingen bodde i kvarteret) var aktivisterna på alliansen. De blev förvisso störda och skickade ned en person för att be om tystnad för att få arbetsro. Det gick inte för sig. Högtalarbilen fortsatte att vråla.
Bakom hörnet vid Drottninggatan stod Mats Hulth och ett TV-team från Sveriges Television. De hoppades på någon form av attack, som skulle kunna filmas. Mats Hulth skulle självklart ha gjort ett kraftfullt fördömande uttalande. Han var vid den tidpunkten varm anhängare av mördarregimen i Hanoi och missade inte ett tillfälle att få ge en känga åt anhängarna av demokrati åt Vietnams folk. Till de främsta hörde Demokratisk Allians. I hans föreställningsvärld ingick det att politiska motståndare som blir utsatta för provokationer tillgriper våld. Det var väl så hans kumpaner inom SSU bar sig åt.
Men Demokratisk Allians medlemmar hade, till skillnad från Hulth och hans kumpaner, ett demokratiskt sinnelag och det blev inget TV-inslag den gången. Några veckor senare kunde Hulth dock gå ut och fördöma Alliansen för att den bränt ner en socialdemokratisk valstuga. När den skyldige greps och dömdes efter valet visade det sig dock vara en MUF-aktivist som aldrig haft något med Alliansen att göra.
Valstugebranden togs senare – trots att det fanns laga dom mot den skyldige – till intäkt för att dra in det aktivitetsstöd som tidigare gått till alla ungdomsföreningar i Stockholms stad. Demokratisk Allians var inte demokratisk fastställde den (s)-styrda barnavårdsnämnden, som samtidigt glatt gav stöd till en rad kommunistiska ungdomsorganisationer med hundratusentals kronor.
Så några nya länkar, denna gång privatpersoners länkar av intresse:
http://hem2.passagen.se/aned/3164 (Anders Edwardsson)
http://home1.swipnet.se/~w-10871/index.html (familjen Oldenstål, kolla särskilt vad pappa Peder har att säga)
http://home2.swipnet.se/~w-24153 (Jensens hemsida)
http://iimagers.com/ydsted/ (politiska artiklar av Anders Ydstedt)
http://www.geocities.com/CapitolHill/Lobby/8982/ (Dumt Folk Home Page, komprometterande politiska citat)