Den som upplevt studentliv i Stockholm på 1960- och 1970-talen har säkert inte missat de fantastiska entrecoterna på Restaurang Minerva, fortfarande still going strong på Kungstensgatan (dock finns inte längre några universitetsinstitutioner i närheten, publiken är fortfarande till stor del de som en gång besökt Minerva under sin studenttid). Entrecoten på Minerva var nästan alltid tillagad av hästkött (undantagsvis kunde det vara åsna). Under samma tid hade alla matvaruaffärer med självaktning en avdelning för hästkött, visserligen mindre än avdelningarna för ko och gris, men den fanns, i motsats till den då icke-exiterande avdelningen för lamm. Idag är det nästan bara storköken som hanterar hästkött. Utom hamburgerköttet som finns bland smörgåspåläggen och den fina Gustafs-korven från Gustafs i Dalarna. Det är så svårt att få tag på häst för korvfabriken i Gustafs att den under augusti brukar få ta till hästar importerade från Norge för att få ihop tillräckligt med råvara (syns på etiketten, under augusti är ursprungsbeteckningen lite luddigare än under resten av året). Likadant för dem som tillverkar hamburgerköttet, det är svårt att få tag på hästkött och en del importeras långväga ifrån. Det är viktigt att läsa det finstilta, en del tillverkare gör hamburgerkött med användning av nötkött. Många konsumenter som tror att allt hamburgerkött är hästkött blir lurade.
Sverige tar inte tillvara den fina köttråvara som finns ordentligt. Gustafs korv köper upp nästan alla hästar som går att få fram, cirka 4000 om året, men som nämnt räcker det inte. Numer används 6000 hästkadaver som bränsle, men då måste hästägarna betala värmeverket för att bli av med hästen! Slakteriet betalar i alla fall några tusenlappar för hästen. Om den inte är hårt medicinerad naturligtvis, då blir det inget alls. Det finns också fyra anläggningar som kremerar (!) sammanlagt 1500 hästar om året – något som kan kosta upp till 15.000 kronor.
Idag finns det fler hästar än kor i landet. Bara ett fåtal hästar är nu arbetshästar och det verkar som om hästägarna har en ganska orationell syn på hästen som en viktig näringskälla. Inget görs för att slå ett slag för det goda och nyttiga hästköttet, som dessutom är betydligt billigare än nötkött. Här finns utmärkta möjligheter att till samhällsekonomiska besparingar producera mer inhemska livsmedel av hög kvalitet. Livsmedel som vi nu låter gå till spillo.
Hysteriska rubriker har den senaste veckan talat om “hästköttskandalen”. Det började med att man i England upptäckte att en del hamburgare var tillverkade av hästkött. Vilket ger alldeles utmärkta hamburgare. Det var först när MacDonalds kom till Sverige som uppfattningen spreds att hamburgare skulle vara gjorda av nötkött, tidigare gjordes hamburgare och vår inhemska pannbiff ofta av blandfärs. Och i Indien är inte ens MacDonalds hamburgare tillverkade av nötkött. Lasagne gjord på häst smakar säkert alldeles utmärkt och förhoppningsvis kommer den lasagne som nu dras tillbaka att märkas om och komma till god användning.
Självklart ska det vara så att en innehållsdeklaration beskriver innehållet. Och om det är “hästkött” i en lasagne ska det stå “hästkött” på förpackningen. Men köttet i en lasagne är en sekundär ingrediens, så få kommer att märka någon skillnad i smaken. Märkningen är ingen skandal utan ett mindre misstag i arbetet.