Svensk socialdemokrati har under partiets hundraåriga historia haft få men i huvudsak kvalificerade ledare. Trots att partiet var ett arbetarparti var det för länge sedan, när landet bara hade några få akademiker, mer regel än undantag att socialdemokraternas partiordförande hade en kvalificerad akademisk examen. Med den bakgrunden var det också naturligt att hålla sig fri från de simpla populistiska argumenten som kom till användning ute i arbetarkommunerna och hos de konkurrerande kommunisterna.
När Mona Sahlin ersatte Göran Persson skedde det ett brott mot den gamla traditionen. En kvinna utan egentlig utbildning och egentlig yrkeserfarenhet tog över partiet. Hon hade uppenbarligen en viss insikt om vad som behövdes för att anpassa partiet till nutidens villkor. Men hon hade ingen förmåga att styra partiet i den riktningen. Hon berättade själv efter sin avgång att hon 2010 gick till val på en politik som hon inte ens trodde på själv.
När Mona Sahlin föll visade det sig att ersättaren inte innebar någon återgång till den akademiskt skolade politikern. Det var istället en burdus populist som trodde på den politik som Mona Sahlin misstrodde.
Några månader senare börjar det bli allt tydligare att Sverige har fått ett samhällsproblem i och med Håkan Juholt. Efter olika framträdanden, nu senast i Almedalen, vet vi att eftertänksamhet inte står högt i kurs hos den nya S-ledningen.
Några exempel:
-Regeringen driver den rimliga linjen att Sveriges militära engagemang ska ske i nationell enighet. Dvs alla utom Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna ska ställa upp bakom de engagemang som görs i hela nationens intresse. Det innebär att särskilt ett stort parti som Socialdemokraterna kan vara med och påverka. Den påverkan sker självklart bäst bakom stängda dörrar där man kan diskutera detaljerna utan prestigeförluster när man kommer fram till att man har tänkt fel. Håkan Juholt har varit ordförande i Försvarsutskottet och borde därmed kunna ett och annat om det svenska försvaret och dess möjligheter. Icke desto mindre har han svängt fram och tillbaka med olika hugskott, en del som saknat intresse för både FN, NATO och försvaret. Sverige är inte behjälpt av den typen av amatörmässiga funderingar när det gäller vårt lands internationella engagemang.
-Håkan Juholt tycks göra “barnfattigdomen” till en hjärtefråga. Trots att barnfattigdomen (antalet barn som lever i familjer under en viss nivå) har minskat med nära hälften under de senaste tio åren. Under krisåret 2008 skedde en viss uppgång, men det var efter nio år i rad med sänkningar. Och vi lär få en sänkning igen 2009 när de siffrorna är färdigräknade. Juholt inser att det om han inte blir synad går hem att tala om stackars obemedlade barn och det är ganska lätt att retoriskt såga den meningsmotståndare som polemiserar mot Juholts påståenden som kall och hjärtlös. Men journalistkåren borde ha ett kollektivt ansvar att inte släppa fram den typan av lögner som Juholt står för.
-I Almedalen tog Juholt fram ordet “massarbetslöshet”. Arbetslösheten borde alltid vara lägre, men faktum är att arbetslösheten sjönk från maj 2010 till maj 2011 – från 8,8 till 7,9 procent. Antalet sysselsatta ökade på ett år med 105 000 personer. Det går alltså ganska bra på arbetsmarknaden och finns inte anledning att ta till brösttoner när regeringens politik alldeles uppenbart fungerar ganska bra.
-Det kan noteras att Juholt i Almedalen hade en enda sak att säga om invandring och integration. Det ska bli svårare för arbetskraftsinvandringen. Den invandringen stoppades ju helt i början på 1970-talet av Socialdemokratiska partiet i maskopi med LO. Men återinfördes av Alliansregeringen (det handlar om drygt 10.000 personer per år). Alldeles uppenbart är att Juholt satsar hårt på att vinna tillbaka en av Sverigedemokraternas kärngrupper, en grupp som vunnits från S, nämligen yngre lågutbildade män från södra Sveriges mindre och medelstora industriorter. Han säger det inte högt, men tanken är uppenbar. Mona Sahlin fyllde gärna sina tal med positiv retorik om invandring, det enda Juholt säger i frågan innebär hårdare tag.
-Sverige har under de senaste åren förflyttat sig från positionen som världens hårdast beskattade land till världens näst hårdast beskattade land (och med förhoppningen att kunna flytta ytterligare ett par pinnhåll nedåt i tabellen). Den positiva utvecklingen ska stoppas upp i nära samförstånd med Sverigedemokraterna. Jimmie Åkessons tal i Almedalen innehöll att SD är det parti som vill gå tillbaka till det gamla “folkhems-Sverige”, en term som socialdemokraten och statsministern Per Albin Hansson lade beslag på under 1930-talet (termen uppfanns urpsrungligen av den starkt konservative Rudolf Kjellén). Juholt vill att den offentliga sektor som gör av med nästan hälften av landets produktion ska hålla sig kvar på den nivån, just för att gå tillbaka till “folkhemstanken”.