I Sverige är det förbjudet att utvinna uran, ja till och med förbjudet att leta efter uran. Orsaken till detta förbud, som bara är några år gammalt är svårbegripligt, annat än att det är Miljöpartiet som drivit igenom förbudet på grund av partiets patologiska motstånd mot kärnkraft.
Innan förbudet infördes var det ingen som drev uranbrytning i Sverige. Den uranbrytning som fanns (på berget Billingen nära Skövde) avslutades av lönsamhetsskäl redan på 1960-talet. All uran som används i svenska kärnkraftverk idag importeras, tidigare mest från Ryssland, numer mest från Kazachstan och Kanada.
Lyckligtvis verkar det bisarra förbudet vara på väg att upphävas. Praktisk betydelse kan det få genom att uran ofta förekommer tillsammans med andra mineraler. Det kan vara så att den marginella utvinningen av uran gör annan gruvbrytning lönsam.
Tyvärr är det inte bara det uttryckliga förbudet mot utvinning av uran som sätter käppar i hjulet för gruvdriften. Förbud gäller för övrigt också för utvinning av kol och olja (dock verkar det Australien-ägda företaget Talga ha fått tillstånd att utvinna grafit i Vittangi, grafit som ska användas för tillverkning av anoder till batterier för elbilar).
Det stora problemet för potentiell gruvbrytning är miljötillstånd som kan kräva tiotals år och som kan prövas i en rad instanser.
Järnmalmsbrytning i Kallak, på en ö i Luleälven i Norrbotten, har prövats mot rennäringens intressen. Rennäringen är i stort sett helt statsfinansierad (generösa bidrag, den som vandrar i fjällen stöter ofta på helikoptrar i rennäringens tjänst, en kostsam sak som i övrigt i landet endast används undantagsvis i kommersiell verksamhet, men finns det statliga bidrag i bakgrunden har man råd). Den nya regeringen har nu slutgiltigt godkänt brytningen av Sveriges näst största järnmalmsfyndighet, ett godkännande som troligen aldrig kommit om Miljöpartiet haft kvar något inflytande i frågan.
TIllståndsproblem har också gällt utvinning av sällsynta jordartsmineraler, där det kommunistiska Kina har nästan världsmonopol. I Sverige finns gott om sällsynta jordartsmineraler, men eftersom de oftast förekommer tillsammans med uran har det i praktiken varit omöjligt att ens prospektera efter dessa mineraler i Sverige. Trots deras betydelse för elbilar, vindkraftverk och andra favoritprodukter för miljömupparna.
Bild: Det tidigare dagbrottet för uran vid Billingen nära Skövde är idag en vattenfylld badsjö. Foto: Nasko/Wikimedia Commons