I Regeringsformen, 11 kap 9§, heter det att ”Vid tillsättning av statlig tjänst skall avseende fästas endast vid sakliga grunder, såsom förtjänst och skicklighet”. Enligt svensk förvaltningstradition ska tjänstemän vara opolitiska. Undantag gäller för statssekreterare och ett fåtal politiskt tillsatta tjänster i regeringskansliet. Sammanlagt handlar det om ett hundratal tjänster av statens cirka 300 000 anställda. De som innehar någon av dessa tjänster sparkas när den ansvarige ministern avgår, men de har å andra sidan generösa avgångsvillkor.
Den statlige tjänstemannen (med det lilla undantaget härovan) förutsätts lojalt tjäna staten, gällande lagar och de direktiv som angetts i förvaltningsapparaten när det gäller vilka arbetsuppgifter som ska utföras. Det kan och får inte ställas några krav på att en sådan tjänsteman ska ha en viss politisk uppfattning och det är till och med förbjudet för statsmakten att fråga efter en tjänstemans personliga åsikter. En annan sak är att en person knappast kan ha intresse att arbeta med uppgifter som gång på gång strider mot vederbörandes personliga övertygelser. Men står man ut med det är det bara att fortsätta med sitt arbete, även om ledning och direktiv ändras.
Grundlagen förutsätter att medborgarna ska behandlas med oväld, det vill säga att alla har rätt till en likvärdig och lagenlig behandling av frågor som rör mellanhavanden med olika myndigheter.
Ett problem som uppstått under senare år är att alltfler myndigheter skaffar sig en ”värdegrund” som kan gå längre än grundlagens krav. Om ett enskilt ägt företag fastställer ”värderingar” som gäller inom företaget måste de rymmas inom gällande arbetsrättslagstiftning, men de kan ju trots det avvika från vad en enskild anställd vill ställa upp på. Då är det för den anställde fritt fram att istället byta arbetsgivare till en konkurrent eller ett företag i en annan bransch.
Inom statlig förvaltning ställer det sig annorlunda. Alla som har med förvaltningen att göra har rätt att kräva en lagenlig behandling. En ”värdegrund” kan dessvärre mycket väl vara utformad på ett sätt som strider mot grundlagen och förvaltningsrättsliga krav. Inte minst blir det tydligt om den politiska ledningen byts ut efter att medborgarna i val sagt sitt. Då har den lojale tjänstemannen (med det hundratal undantag som nämndes ovan och som belönas med generösa avgångsvederlag) att anpassa sig till den nya omgivningen.
Inom utrikesdepartementet har cirkulerat ett upprop som gör gällande att undertecknarna inte är beredda att acceptera om den värdegrund som de anslutit sig till ändras på grund av att medborgarna i ett demokratiskt val tillkännagett att hittillsvarande riktlinjer inte gäller (vi vet ännu inte om en sådan förändring kommer, uppropet gäller under den hypotetiska förutsättningen att en ändring skulle komma till stånd). Kan man inte acceptera att oväldigt arbeta för nya herrar har man övergett det som är statstjänstemannens grundläggande funktion. Och då finns det bara ett svar: Uppsägning på eget eller arbetsgivarens initiativ.
Foto av Rosenbad: Holger Ellgaard