En stor del av Europas jordbruk finansieras med pengar från EU. I själva verket svarar jordbruket med ett par procent av EUs yrkesverksamma för nära hälften av EUs utgifter. Det innebär att verksamheten är styrd av bidrag in i minsta detalj.
Dock ska det i ärlighetens namn sägas att det inte är politikerna som kommit på tanken att ge idisslande gräsätare kostförstärkning i form av kadavermjöl. Men när nu detta skett och det inte oväntat visat sig vara ohälsosamt både för kor och människor, så dyker galna politiker-sjukan upp när det gäller att finna lösningar på problemet.
Köttkonsumtionen går ner drastiskt, även i länder som Italien och Tyskland, där det visserligen förekommit galna ko-sjukan, men bara i en handfull fall. Hela näringen hotas. Och näringen hålls ju under armarna av politikerna och offentliga bidrag.
Den första politiska åtgärden blev att med tvång införa tester av kött i alla länder där galna ko-sjukan förekommit. Med tanke på hur frågan uppmärksammats i media kan man nog utgå från att tester skulle bli ett bra argument på marknaden, alldeles oavsett vilka krav politikerna ställer. Så är det i Österrike till exempel – där det inte finns krav på tester eftersom landet inte haft ett enda fall av sjukan. Tester kostar pengar, i det här fallet 500-1000 kronor per kreatur, vilket innebär ökade kostnader med kanske en krona per kilo på de finare köttdelarna. De extra kostnaderna ska tas ut i form av högre priser på kött som säljs till konsument.
I grundkursen i nationalekonomi får man lära sig att man måste sänka priserna när efterfrågan går ner. I de galna politikernas värld gör man alltså tvärtom. Dessutom planeras nu för utslaktning av hundratusentals djur som ska brännas eller på annat sätt destrueras – för att hålla marknadspriserna uppe. Observera det här görs inte för att djuren skulle vara smittade, tvärtom djuren ska testas först för att kontrollera att de är friska. Först därefter ska köttet destrueras.
I dagens situation med ett stort överutbud av nötkött skulle naturligtvis priset behöva sänkas rejält. Det skulle finnas utmärkta möjligheter för alla med låga inkomster att äntligen komma ifrån dieten på havregrynsgröt, fiskpinnar, blodpudding, korv och pölsa för att för en gångs skull få bjuda alla fyra barnen på rostbiff eller tournedos (OK, barnen vill säkert hellre ha korv, men mamma och pappa kanske kan få något annat?). Istället ska priserna hållas uppe med konstlade medel. Så det blir att fortsätta med havregrynsgröten, medan de fina köttbitarna försvinner i brännugnarna till ingen nytta.
Det är inte de galna kornas utan de galna politikernas fel.