Om en journalist hittat något som luktar skandal och sedan skriver om det (eller gör ett inslag i radio eller TV) kan två saker hända. Antingen tigs det ihjäl av konkurrenterna, eller också hoppar de andra på och det samlade ”mediadrevet” försöker göra en skandal – som allra helst ska leda till att någon avgår. I det senare fallet, drevet, sväljer ofta journalistkollegor med hull och hår vad den som var först kommit fram till.
I veckan som gått har vi sett inte mindre än två fall av den ”galna journalist-sjukan”. Bosse Ringholm och Carl Bildt. Ingen behöver tvivla på var våra sympatier ligger vid ett val mellan dessa två herrar. Just därför ska vi analysera “galna journalist-sjukan” effekter för den andre, Bosse Ringholm.
Bosse Ringholm har erbjudits att “köpa” sin tomträtt för 200.000 kronor. Tomten påstås – med de nya taxeringsvärdena som grund – vara värd en miljon kronor.
Finansministern gör ett jätteklipp, han får köpa en tomt värd en miljon för bara en femtedel av värdet enligt den ena kvällstidningens löpsedel.
Men stopp och belägg. Bosse Ringholm köper inte en tomt, han köper skillnaden mellan tomträtt och egen ägd tomt. För tomträtten har han redan betalat. Visserligen ett lägre pris än dagens, men dock, fullt marknadspris på tomträtten har han betalt när han köpte huset.
Idag skulle Bosse Ringholms tomträtt kosta 800.000 kronor. Om han får köpa till skillnaden mellan en tomträtt och en ägd tomt för 200.000 kommer han upp i en miljon sammanlagt. Precis vad tomten är värd! Han har inte ”tjänat” ett öre!
En tomträtt är en märklig konstruktion som har nästan hundra år på nacken. Sin storhetstid hade den på 1920- och 1930-talen. Stockholms stad (det var främst i Stockholm som tomträttssystemet användes) köpte mark och sålde den vidare billigt som tomträtter till dem som byggde egnahem. Det var alltså fråga om en direkt förmögenhetsöverföring från skattebetalarna till dem som köpte tomträtterna. För när tomträtterna såldes nästa gång kunde den som sålde tomträtten ta ut hela värdet på marken, med avdrag för det kapitaliserade värdet på avgiften (som kallas ”avgäld” i juristspråket), som ska betalas till staden varje år. Bosse Ringholms tomt har en tomträttsavgäld på 14.000 kronor per år. Med 7 procents ränta (vilket är vad man får betala för ett lån med fast ränta idag) ska tomten som tomträtt vara precis 200.000 kronor billigare än tomten som ägd tomt. Också om vi räknar på detta sätt blir priset som Bosse Ringholm får betala det rätta.
Stockholms stad har under gott och väl ett decennium försökt sälja tomträtter. Men bara en handfull har köpt när staden begärt 73 procent av taxeringsvärdet för tomten. Det har helt enkelt varit en dålig affär för den som köpt. Sedan den nya majoriteten i Stadshuset 1998 sänkte priset från 73 till 50 procent av taxeringsvärdet blev det fart på försäljningen. Under de två och ett halvt åren, fram till årsskiftet 2000/2001 har 18 000 av sammanlagt cirka 60 000 tomträttsinnehavare anmält att de vill köpa marken. Staden har lovat att marken säljs på grundval av det taxeringsvärde som gällde vid anmälan. När dessa 18 000 affärer är genomförda har staden fått in ungefär 3 miljarder kronor till den kommunala verksamheten. Med tidigare priser fick staden inte in några pengar alls. De sänkta priserna har alltså märkbart bättrat på stadens finanser, i motsats till vad oppositionen i Stadshuset säger. Det är inte ”rea”, utan för första gången säljs tomterna till marknadspris. Somliga anser inte att det är värt att köpa tomträtten, två tredjedelar har avstått.
Det förtjänar särskilt att noteras att inte en enda tomträttsinnehavare efter senaste årsskiftet anmält intresse för att köpa sin tomt. Med de nya taxeringsvärdena hamnar priserna återigen långt över marknadsvärdet och ska det bli några nya inkomster till staden måste utförsäljningspriset sänkas till långt under 50 procent av det nya marktaxeringsvärdet.
Avslutningsvis ska tilläggas att det inte säljs några separata tomter i Stockholm (så gott som alla tänkbara villatomter är redan bebyggda, nya villor kan bara byggas i grannkommunerna eller om ett gammalt hus rivs). Det finns därför inget marknadspris på tomter i Stockholm. Alla fastigheter som säljs består av såväl tomt (alternativt tomträtt) och hus. Skattemyndigheterna har genom åren systematiskt drivit upp tomtens andel av det totala fastighetstaxeringsvärdet. Från 15–20 procent för trettio år sedan till inemot 50 procent idag. Det leder till att taxeringsvärdet på mark blir missvisande högt och taxeringsvärdet på hus motsvarande missvisande lågt. Vilket i sin tur leder till att kommunen kan ta ut högre tomträttsavgälder, eftersom avgälderna justeras vart tionde år enligt en formel som bygger på marktaxeringsvärdet. De alltför höga marktaxeringsvärdena leder alltså till alltför höga tomträttsavgälder och högre tomträttsavgälder leder till högre priser för den som vill friköpa marken! Bosse Ringholm får därmed troligen egentligen betala för mycket för sin tomt, på grund av sneda taxeringsvärden. Men det kan han gott ha, skatteutplundraren nummer ett i detta land.