Förra söndagen hölls andra omgången av det franska presidentvalet och det blev fem år till för Emmanuel Macron. Han har under den gångna mandatperioden klarat sig bra med hjälp av den majoritet som han lyckades uppnå i parlamentet 2017 med sitt då nystartade parti La république en marche. Nu ska han försöka göra om saken i parlamentsvalet i juni och det är långt ifrån säkert att det går lika bra den här gången. Då var han och hans parti nykomlingar. Många av de valda parlamentsledamöterna var nykomlingar i politiken och de fick röster som ”förhoppningskandidater” inte för något de uträttat. Nu kommer de att ställa upp och försvara sina meriter, som i många fall är svaga.
Resultatet av det franska presidentvalet var i vissa stycken anmärkningsvärt. Kommunisten Jean-Luc Mélenchon kom på tredje plats i valets första omgång och fick hela 21,95 procent av rösterna. Enda trösten är att han är så gammal (snart 71) att han knappast kommer att ställa upp om fem år. De klassiska partierna mer eller mindre försvann, Anne Hidalgo, som närmast motsvarar de svenska socialdemokraterna, fick 1,74 procent och Valérie Pécresse, som närmast motsvarar de svenska moderaterna, 4,78 procent. Extra pinsamt för dessa två var att ingen av dem nådde upp till 5 procent av rösterna, vilket krävs för att staten ska betala deras kampanjkostnader fullt ut.
Emmanuel Macron försökte i början av året intensivt få stopp på Vladimir Putins framfart i Ukraina. Som bekant var det ett totalt misslyckande. Marine Le Pen å sin sida hade sedan tidigare presidentval obetalda skulder till ryska banker som lånat ut pengar till hennes kampanjer. Hon hade svarat med att vid en rad tillfällen uttala sig positivt om Putins Ryssland, även om hon efter invasionen den 24 februari drog öronen åt sig, men det var så dags då. Fortfarande måste hon räknas som Putin-vänlig. Och var Macron står är egentligen inte klart.
Frankrike är inte att lita på i utrikespolitiken, lika lite som Tyskland.