År 1915, och i viss utsträckning åren därefter, mördades 1,5 miljoner kristna armenier i det sönderfallande Osmanska riket, nuvarande Turkiet. Det skedde med den turkiska statens (Osmansk rikets) goda minne. Armenierna slogs ihjäl eller drevs ut i ödemark och öken där de gick under. Vid sidan av turkar var kurder mycket aktiva i folkmordet. Kurderna räknade med att kunna ta över mark som ägdes av armenier. De räknade rätt. Efter folkmordet fanns inga armenier kvar som kunde göra anspråk på den mark de en gång ägt.
Den armeniska frågan är fortfarande laddad. I Turkiet är det förbjudet att ens tala om folkmord riktat mot armenierna. En av de få armenier som levde i dagens Turkiet, journalisten Hrant Dink, mördades av den turkiske nationalisten Ogün Samast på öppen gata i Istanbul 2007. Dink hade tidigare dömts till sex månaders fängelse för att han skrivit om folkmordet på armenierna. Han hade överklagat domen till Europadomstolen när han mördades.
Den sedan 1990 självständiga staten Armenien driver en politisk kampanj för att folkmordet ska “erkännas” internationellt. Många exilarmenier finns i USA och Frankrike och därför har bägge dessa länder “erkänt” folkmordet. År 2010 röstade även den svenska Riksdagen för att Sverige skulle “erkänna” folkmordet. Utrikesminister Carl Bildt antogs framföra beskedet till Turkiet. Han vägrade.
Frankrike gick ytterligare ett steg. I Frankrike blev det 2011 förbjudet att förneka folkmordet på armenierna.
Det är fullständigt fel att politiska organ i stater ska “erkänna” folkmord. Frågan om ett folkmord ägt rum är en fråga för akademin. Det ska vara fullt tillåtet att argumentera både för den ena och andra linjen i den akademiska debatten. Den som argumenterar för att folkmordet på armenierna inte ägt rum (liksom den som argumenterar för att folkmordet på judarna under Andra världskriget inte ägt rum) får dock finna sig i att befinna sig i ett totalt underläge i all seriös diskussion. Det är nog rimligt att anta att deras åsikter anses så världsfrämmande att de inte ens kommer att inbjudas att delta i en seriös diskussion. Men låt dem tala för sin sak i de fora som kan finnas. Vi ska inte i ett demokratiskt samhälle komma dragande med fängelsestraff för den som har konstiga åsikter. Våra argument ska vara så starka att sanningen står upp som det enda möjliga alternativet för en rationellt tänkande människa. Sanningen blir starkare genom att den är resultatet av rationellt tänkande och inte tvångslagar.
Frankrikes lagar om att det är straffbart att förneka folkmordet på armenierna är lika felaktigt som alla förnekanden av att det alls ägt rum. Det är också mycket märkligt att Sverige som land ska ha en officiell ståndpunkt i frågan. Det finns inga levande människor kvar som kan ställas till ansvar för dåden, då är det en fråga för akademin, inte för Riksdagen eller domstolarna.