Contra har goda skäl att vara kritisk mot FRA-lagen både i dess ursprungliga skick och i den reviderade form som nu verkar antas av Riksdagen.

Samhället har goda skäl att spana på de som genom spioneri eller terrorism försöker undergräva det fria samhällets fundament. När FRA var i sin linda var en viktig uppgift att avlyssna radiotrafik mellan KGB och GRU i Sovjetunionen och deras svenska agenter. Det var sällan möjligt att lokalisera agenternas radiosändare, men ibland var det möjligt att knäcka innehållet och komma till insikt om vilken typ av spioneri som förekom. Och radiosändare spelade en viktig roll när storspionen Stig Wennerström avslöjades och dömdes till livstids fängelse.

Samhället har idag goda skäl att spana på dem som ägnar sig åt terrorism. Det må vara terrorism riktad mot Sverige, men framförallt terrorism riktad mot andra länder. Inte blott svenskar utan även spanjorer, engelsmän och amerikaner har rätt till skydd mot terrorister och vi bör hjälpa till!

Sverige har blivit något av en tillflyktsort för internationella terrorister. Det är i Sverige en hel del förberedelsearbete görs för internationella terrordåd. Terroristerna har hittills föredragit att ligga lågt med aktiviteter i vårt eget land, för att kunna bevara Sverige som en säker tillflyktsort när det bränns utomlands. Det var genom signalspaning som en rad kopplingar till gruppen kring 11-september-terroristen Mohammed Atta kunde avslöjas. Det var för sent. Men myndigheterna kunde i efterhand skapa sig en bra bild av vad som hade hänt och vilka som var de stora skurkarna.

Tidigare kunde det mesta fångas upp genom avlyssning av radiosignaler. De radiosignaler som sändes från och till spioner var en liten bråkdel av det som fångades upp. Så gott som alla internationella telefonsamtal gick med radiolänk, och det gällde även långväga svensk inrikestrafik. FRA ansågs aldrig behöva några särskilda tillstånd för att avlyssna det som öppet sändes via etern och kunde avlyssnas av vem som helst. Vad som skilde FRA från en vanlig radioamatör var att FRA hade kapaciteten att avlyssna tusentals samtal parallellt och att välja ut det lilla som var intressant. Vi ska alla vara medvetna om att det mesta som sägs per telefon är fullständigt ointressant skvaller, affärssamtal, kärlekssamtal och mycket mer. En försvinnande liten bråkdel av allt som sägs kan någonsin bli av intresse för säkerhetsorganen.
FRA har så vitt det går att bedöma utvecklat en betydande skicklighet i att sortera fram väsentligheter. Problemet för FRA har varit att de gamla radiolänkarna knappast alls används längre. Idag går trafiken via fiberoptisk kabel. Den kan inte avlyssnas i den öppna etern. Man måste koppla in sig och det har FRA inte haft tillstånd att göra.

Förre justitieministern Thomas Bodström tyckte att utvecklingen gick åt fel håll och tillsatte en utredning för att bredda möjligheterna för FRA att bedriva signalspaning. Det är resultatet av den utredningen som förra året lades fram för Riksdagen och då stoppades av dem som själva legat bakom utredningsarbetet! Enligt grundlagen kan en minoritet skjuta upp beslut i ett år om de berör vissa i grundlagen preciserade rättigheter. Det var vad som skedde år 2007.

Nu har året gått och frågan är uppe igen. Med samma mönster som förra gången: De som ursprungligen initierat lagförslaget (s) var emot, medan allianspartierna var för.

Rent formellt är den nya lagstiftningen en teknikalitet, den vidgar möjligheten att spana till att omfatta även modern teknik, nu när den tekniska utvecklingen gjort den gamla spaningstekniken obsolet. Det är fråga om att återställa FRAs möjligheter att övervaka den dominerande delen av utlandskommunikationerna, det som de en gång kunde göra utan vidare tillstånd.

I så motto är förslaget inte dramatiskt. Men vi vet att den information som samlas in kan missbrukas. Polisen har släppt ut olagligt åtkommet avlyssningsmaterial som rör samtal med advokater (när en vanlig laglig telefonavlyssning görs ska samtal med en persons advokat inte spelas in och omgående raderas, det har vid åtminstone ett tillfälle hänt att polisen istället släppt materialet till pressen och därmed gjort det till ett brott att efterforska vem hos polisen som gjorde sig skyldig till brottet mot integritetslagsttiftningen). Det kommer säkert att ske igen.

Vi ska inte avhända oss från att använda modern teknik för att skydda vårt land och våra medborgare mot terrorister och spioner. Men vi måste göra detta med alla de reservationer som behövs för att skydda medborgarnas integritet. Det förslag som lades fram av regeringen var uselt på den punkten. Det reviderade förslag som nu ser ut att bli antaget av Riksdagen är marginellt bättre. Men bara marginellt. Det är dåligt av regeringen att inte under det gångna året ha tagit hänsyn till de seriösa invändningar mot förslaget som kommit. Vi kan begära bättre av en regering som säger sig ställa upp för individens frihet. Vi kan begära bättre lagstiftning än den som nu blir antagen.