Contra gratulerar President George W. Bush till segern i det amerikanska presidentvalet. Den var välförtjänt, han har gjort ett bra jobb som president. Och hans motkandidat var långt från medelamerikanens uppfattning om hur saker och ting ska skötas. Med tanke på John Kerrys åsikter och bakgrund fick han anmärkningsvärt många röster.
Svenska media har som vanligt skandalöst misskött sitt uppdrag att bevaka presidentvalet i USA. Det har från alla etablerade media varit fråga om en enda stor kampanj för John Kerry. När väljarna sagt sitt blev det svårt att förklara vad som hade hänt. För om svenska mediarepresentanter besöker USA hamnar de i New York, Boston, Washington eller San Francisco. Fyra städer som kraftigt avviker från den amerikanska huvudfåran. De vet inte mycket vad som rör sig i genomsnittsväljarens huvud.
Om Du vill se en färgbild över det verkliga Amerika kan Du följa länken här: http://www.newsmaxstore.com/nms/showdetl.cfm?&DID=6&Product_ID=1737 (hela adressen i en följd på samma rad). Kom ihåg att rött är Republikanernas färg och blått demokraternas. Några små blå fläckar i periferin, där det dock bor många människor mot en förödande röd genomfärgning av de centrala delarna av USA.
Låt oss göra några kommentarer om valets huvudfrågor och valresultatet, sådant som Du inte får läsa i den svenska Kerry-pressen:
Irak diskuterades, men Kerry stödde i stort sett George W. Bush. Han röstade för kriget när frågan var uppe i Senaten. Han sa att han ville dra tillbaka de amerikanska trupperna, men det ingår ju också i regeringens plan. Kriget i Irak var inte en fråga som egentligen påverkade valutgången.
När det gällde kriget mot terrorismen ville George W. Bush visa det amerikanska folket att han var beslutsam och kompromisslös. Kerry ville också vara beslutsam. Men han kritiserade Bush för att denne inte varit tillräckligt framgångsrik i kriget mot terrorismen. Hur han själv skulle bli mer framgångsrik hade han svårt att redogöra för. Här blev det pluspoäng för Bush.
Pensionssystemet var en av valets viktigaste frågor. Bush vill genomföra ett nytt pensionssystem, snarlikt det som infördes i Sverige 1999 – här i största politiska enighet. Kerry vill inte “spekulera på aktiemarknaden med pensionärernas pengar”, han vill köra vidare i de gamla hjulspåren, som kommer att leda till avgrunden när “the baby boomers” börjar pensioneras om fem-tio år. Bush står här på i stort sett samma linje som de svenska socialdemokraterna. Inte konstigt att det knappt alls skrevs om den frågan i svenska media.
Ekonomin och jobben. Konjunkturen gick Bush väg på slutet. Och efter valet har de senaste månadssiffrorna justerats upp rejält. Situationen var alltså bättre än vad Bush gjorde gällande… Problemet med ett gigantiskt budgetunderskott och ett gigantiskt bytesbalansunderskott kvarstår dock för Bush att lösa.
Advokaternas järngrepp på Amerika. Bush vill genom en “tort reform” begränsa den bisarra amerikanska skadeståndsjuridikens förlamande grepp om det amerikanska samhället. Han har hittills misslyckats att få gehör för sin linje i Kongressen, men med förstärkt republikansk majoritet kan han möjligen lyckas. Demokraternas största enskilda finansiär är skadeståndsjuristernas förbund, Kerry är jurist och hans vicepresidentkandidat har tjänat miljoner dollar just som skadeståndsrättsadvokat.
De moraliska frågorna var enligt väljarna (i vallokalsundersökningarna) de viktigaste frågorna för valutgången. I elva delstater hade man folkomröstningar om att ändra delstatens författning för att förbjuda “äktenskap” mellan personer av samma kön. Den frågan fick många religiösa väljare att ta sig till valurnorna och rösta på George W Bush av bara farten. Bush fick fler röster än någon annan presidentkandidat någonsin fått, detta på grund av det höga valdeltagandet. Förbudet mot “bögäktenskap” antogs i alla elva delstaterna där frågan var uppe. Kerry sågs som opålitlig i moraliska frågor. Han representerade i mycket den värderelativism som brukar förknippas med filmstjärnor och det “dekadenta” livet i storstäder som New York och Boston.
Valutgången gav i stort sett samma resultat som förra valet. John Kerry vann New Hampshire, som gick till Bush förra gången. Bush vann Iowa som gick till Al Gore förra gången. Övriga valresultat var oförändrade. Contra hade tidigt gett en prognos om valutgången i 36 delstater och District of Columbia. Vi hade rätt i 36 av de 37 prognoserna – vi missade Iowa som Bush tog med liten marginal och som var näst sist att bli färdigräknat på grund av den lilla segermarginalen.
Vilka röstade då på de olika kandidaterna? Precis som i Sverige finns det starka traditionella bindningar mellan olika grupper i samhället och de olika partierna. Traditionellt var Republikanerna det mindre partiet med förankring i norr (Republikanerna var Abraham Lincolns parti, som det tog 100 år för de förlorande sydstaterna att acceptera). Med hjälp av presidenter som Nixon och Reagan har den politiska kartan i söder helt ritats om. Bush tog i det här valet hem samtliga sydstater. Kerry/Edwards lyckades inte ens vinna Edwards hemstat North Carolina eller hans födelsestat South Carolina. Republikanernas mer konservativa framtoning svarar också bättre än demokraternas mot sydstaternas mer konservativa hållning i många frågor.
Traditionellt har demokraterna haft en stark ställning hos judarna – andelen demokrater har legat mellan 70 och 80 procent. Trots att Republikanerna står för en mer israelvänlig politik och förvisso har en ekonomisk politik som skulle gynna de sociala grupper som har en stark judisk representation. Här misslyckades Republikanerna även denna gång att få en representation som motsvarar deras åsiktsmässiga potential i den judiska gruppen.
Också hos negrer har andelen demokrater legat mellan 70 och 80 procent och inte heller där skedde någon förändring, trots att ingen president satsat så hårt som Bush på negrer på tunga poster i regeringen.
Också bland amerikaner med rötterna i Skandinavien har demokraterna traditionellt haft en stark ställning – trots gruppens i stor utsträckning mycket konservativa värderingar. Här tycks en förskjutning tydligt vara på gång. Kerry tog visserligen hem de tre delstater som har de största skandinaviska befolkningsgrupperna, Minnesota, Wisconsin och Illinois. Men i både Minnesota och Wisconsin var marginalen mycket liten. Förskjutningen i partisympatier i de skandinaviska grupperna har börjat och det finns potential att den fortsätter.
Den största förskjutningen i partisympatier skedde i den latinska befolkningen. Vid valet 2000 röstade 65 procent av latino-befolkningen på Gore (trots att den stora kubanska väljargruppen nästan mangrant brukar rösta på Republikanerna). I år hade andelen latinos som röstade på Demokraterna krympt till 55 procent. Det var faktiskt förskjutningen inom latino-gruppen som gjorde att Bush kunde gå segrande ur årets valstrid. Republikanerna har ändrat position i några frågor som uppfattas som käsliga av latino-befolkningen, bland annat har man accepterat tvåspråkiga skolor. Kerrys kulturradikala framtoning när det gäller moraliska frågor var också något som spelade Bush i händerna när det gällde latino-gruppen, som huvudsakligen är katoliker. Slutligen har flera personer med latino-bakgrund fått inflytelserika poster i Bush-administrationen. Till exempel förre bostadsministern, den på Kuba födde, Mel Martinez som blev en röstmagnet i år när han valdes till senator i Florida.