För tio år sedan sysslade Arbetsmarknadsstyrelsen med att jaga företag som ägnade sig åt olaga arbetsförmedling. Det var förbjudet att ordna jobb åt folk! Bland favoriterna för AMS nitiska verksamhet var så kallade skrivbyråer, som efter lagändring blivit högst respektabla bemanningsföretag. Contra kunde till och med 1991 berätta att tidningen Au Pair dömts för olaga arbetsförmedling. Tidnigen publicerade annonser från amerikanska familjer som ville ha au pair-flickor (eller -pojkar) och förmedlade annonssvaren via tidningens kontor. Tingsrättens fällande dom stod sig inte i hovrätten, som höll på det undantag i lagen som tillät tidningar att publicera platsannonser.
Att någon annan än staten ordnar jobb åt folk har i vissa kretsar ansetts suspekt och den andan lever kvar på sina håll. En kvinna – vi kan kalla henne Ewa – arbetade på ett statligt företag som lade ner verksamheten. Hon blev arbetslös och fick en tid arbetslöshetsersättning från sin a-kassa, Statsanställdas Erkända A-kassa, SEA. Ewa ansträngde sig hårt för att få ett nytt arbete och hon fick ett tillfälligt arbete och därefter ytterligare ett. Bägge gick via ett bemanningsföretag. När Ewas andra tillfälliga anställning upphörde blev hon tyvärr tvungen att söka arbetslöshetsersättning igen. Hon fick då ersättning men med ett brev som förklarade att hon inte skulle få någon ersättning om hon tog anställning genom ett bemanningsföretag igen. Det fanns inte ens någon tidsbegränsning. Dessutom skulle hon kanske tvingas betala tillbaka den ersättning hon redan fått om hon började arbeta på ett bemanningsföretag igen.
Innebörden i meddelandet från från a-kassan var alltså att Ewa skulle ha incitament att hellre fortsätta att gå på a-kassa än att ta ett avlönat arbete via ett bemaningsföretag. För många är bemanningsföretag dessutom idag den normala vägen till en fast anställning.
För en tid sedan hade journalisternas a-kassa ett förbud för arbetslösa journalister att ta frilansuppdrag, den som gjorde det blev inte bara av med vad han/hon tjänat på frilansuppdraget (vilket väl får anses vara ganska självklart), men skulle också avstängas från framtida ersättning från kassan. JO sade stopp och journalisternas a-kassa förbjöds att hindra arbetsvilliga journalister från att arbeta.
Reeta Keski-Heiska, jurist vid SEA, berättar för Contra att kassan har problem med tolkningen av AMS regler för hantering av anställda vid bemanningsföretag. Hon säger dock att det är helt fel att någon skulle avstängas på livstid från a-kasseersättning för att ha tagit arbete via ett bemanningsföretag. Att det står så i brev från kassan var ett misstag. Men vid samtal med kassan har Ewa bibringats uppfattning att bemanningsföretag ansågs vara suspekt – och att hon förvisso inte var ensam om att drabbas av reglerna. Om det var ett misstag att Ewa fick brev om att hon inte fick börja på ett nytt bemanningsföretag – fast jobben på det gamla var slut – så råder enligt Keski-Heiska stor osäkerhet om hur kvalifikationstider med mera ska räknas för den som arbetar inom bemanningsbranschen.
De flesta anställda vid bemanningsföretag är försäkrade genom HTFs a-kassa, där vice kassaföreståndaren Bo Wickström har en helt annan grundinställning. Han är medveten om att det bemanningsföretag setts med skepsis från vissa politiska grupper, men för HTFs a-kassa är inte det något som man bryr sig om. Där är det lagen och AMS anvisningar som gäller och kassan betalar om anställningen har upphört. Däremot är det inte meningen att a-kassan ska fylla ut tillfälliga luckor mellan olika på varandra följande uppdrag hos ett och samma bemanningsföretag. Men det är naturligtvis en helt annan sak.
Uppenbart är att det kan bli skilda resultat vid olika a-kassors prövning av ansökningar om ersättning från arbetslösa som arbetat vid bemanningsföretag.