Det finns goda skäl att fly från Syrien.
Många syrier tar sig till Europa. Där de genast hamnar i ett kulturellt underläge i länder med en ekonomisk ställning som ligger betydligt under den som är bruklig i de många grannländerna runt Gulfen (Persiska viken) och med en helt annan kultur och religion. Många av världens absolut rikaste länder ligger runt Persiska viken. De flesta har inga inkomstskatter alls, men ändå en överdådig offentlig sektor som bjuder medborgarna allt man kan tänka sig. Befolkningen talar samma språk som i Syrien och flertalet invånare är muslimer. Länderna har importerat hundratusentals gästarbetare från avlägsna länder som Nepal, Indonesien och Filippinerna, eftersom den egna befolkningen inte räcker till.
Det förefaller mot den bakgrunden självklart att rationella muslimska flyktingar från Syrien ger sig av till Saudiarabien eller de andra Gulfstaterna. Saudiarabien har dessutom tagit emot de flyktingar som kommit (det kan handla om en halv miljon – det finns inga riktiga siffror eftersom syriska flyktingar integreras direkt i det saudiska samhället) på ett generöst sätt.
Tio procent av Syriens befolkning är kristen och de är en större andel av flyktingarna, kanske tjugo procent. De kan ha goda skäl att satsa på Europa. Och Europa kan ha goda skäl att satsa på dem. Men de övriga åttio procenten av flyktingarna från Syrien har all anledning att fly mot sydost istället för mot nordväst. Deras integrering i samhället tar något år, inte tiotals år. En omriktning av flyktingströmmarna bör alla tjäna på, flyktingarna, Europa och Gulfstaterna.