För någon månad sedan dömdes en kvinna i Skåne till över 500.000 kronor i böter. Hon hade gjort aktieaffärer för drygt fem miljoner kronor och anmält dem till insider-registret efter fjorton och inte lagstadgade fem dagar. Praxis är att 10 procent av det ej anmälda beloppet utdöms i böter.

Det var ett mycket enkelt fall för Finansinspektionen. Kvinnan anmälde själv vad hon gjort och bevisningen hade hon själv undertecknat.

När det gäller riktiga insider-affärer, där någon utnyttjat information som inte andra haft tillgång till för att göra vinster, är det ytterst sällan hållbar bevisning kan läggas fram. Under det dryga tiotal år som lagstiftningen funnits har inte mer än något tiotal fällande domar avkunnats. Det är tveksamt om det ens är en om året.

Och vad säger då lagen som Finansinspektionen är satt att bevaka? Jo, lagen säger att det är bra om vanliga aktiesparare luras att betala fel pris på en aktie. Så här är det: Om ett företag råkar ut för något som negativt kommer att påverka kursen kommer kursen, trots att den del känner till det verkliga förhållandet, att hållas uppe artificiellt. Andersson köper aktier för 100 kronor, trots att de bara är värda 80. Om Pettersson, som kände till det verkliga förhållandet, sålde aktier för 80 kronor skulle Andersson få betala ett riktigt pris för aktierna. Genom insiderlagen är emellertid Pettersson förbjuden att sälja. Insiderlagen säger att det är Andersson som ska förlora pengarna. Om Pettersson fått sälja hade det istället blivit den aktieägare som sålt till Andersson, nämligen Lundström, som fått ta förlusten. Lagen bestämmer att en “outsider” ska tjäna pengar på en annan “outsiders” bekostnad. Insidern ska ställas utanför.

Och vi skattebetalare ska betala för att Finansinspektionen ska försöka lagföra dem som hjälpt till att genomdriva mer korrekta aktiekurser (dvs i det här fallet om Pettersson trots förbudet faktiskt sålt och drivit ner kursen).
Vad Finansinspektionen däremot inte gör är att försvara livförsäkringstagarnas intressen mot aktiebolagen. Den omtalade affären när (det börsnoterade) Skandia sålde (det ej börsnoterade) Skandia Livs kapitalförvaltning till Den norske Bank för tre miljarder kronor var i förväg godkänd av Finansinspektionen. Samma gällde när Länsförsäkringsbolagen (skadeförsäkringsbolagen) sålde Länsförsäkringar Livs kapitalförvaltning till ABN AMRO Bank för 600 miljoner. Även den affären var i förväg godkänd av Finansinspektionen. Liksom affären när Handelsbanken tog över rätten till 10 procent av all framtida avkastning på Handelsbanken Livs tillgångar i utbyte mot pengar som redan tillhörde livförsäkringstagarna (den så kallade konsolideringsfonden avskaffades och fördes över till de enskilda föresäkringstagarna, konsolideringsfonden motsvarade mindre än 1 procent av kapitalet och konsolideringsfonden tillhörde redan tidigare försäkringstagarna).