Vi tog för några veckor sedan upp Finansinspektionens skräckregemente när det gäller påståenden om penningtvätt, ett skräckregemente som i slutänden drabbar småspararna som utsätts för orimliga byråkratiska krav från bankerna i deras kamp mot ”penningtvätt” (eftersom bankerna inte klarar av att bekämpa skurkarna ger de sig istället på småspararna). Bankerna betalar dessutom hiskeliga bötesbelopp utan att få saken rättsligt prövade, eftersom de vet att de skulle få ytterligare problem med en myndighet som är så avgörande för deras existens om de satte emot och begärde att få Finansinspektionens åtgärder rättsligt prövade.
Finansinspektionen krävde i våras (uppbackade av regeringen) att bankerna inte skulle betala någon utdelning till aktieägarna i år, med anledning av det kinesiska virusets härjningar. Finansinspektionens uppgift är att skydda det finansiella systemets stabilitet. Och dit hör naturligtvis att bankerna är välkapitaliserade. Det finns massor med nyckeltal som Finansinspektionen och aktiemarknaden använder för att kontrollera att bankerna klarar sig. Skulle de inte göra det finns det för kunderna en statlig insättningsgaranti som skyddar kunderna för fallissemang, en garanti som med råge täcks av de avgifter bankerna betalar för garantin.
De stora bankerna hade när det kinesiska viruset slog till i våras redan tillkännagett vilken utdelning de planerat att betala till sina aktieägare. Men den osäkerhet som rådde fick dem att backa och avstå från att betala utdelning under våren, inte minst efter regeringens och Finansinspektionens påtryckningar. Utdelning är ett sätt att fördela om kapitalresurserna i samhället. Det är inte säkert att de företag (banker eller andra) som visat goda vinster historiskt också gör det i framtiden. När aktieägarna får pengarna kan de besluta att investera dem i helt andra branscher, något som är bra för den samhällsekonomiska effektiviteten. Att utdelning inte betalas drabbar inte aktieägarna, bankaktiernas värde minskar på kronan exakt så mycket som betalas i utdelning när utdelningen betalas. Summan av värdet på aktierna och utdelning förblir oförändrat. Vad som kan ske är att utebliven utdelning medför mindre effektiv kapitalfördelning i näringslivet.
Det visade sig att bankerna klarade sig bra i den turbulens som följde av det kinesiska viruset. De utdelningar som inställdes i våras hade mycket väl kunnat betalas ut med bibehållen finansiell stabilitet för banksektorn. Bankerna hade också lämnat öppet för att besluta om utdelning senare i år. Men redan innan bokslutsrapporterna för tredje kvartalet var färdiga gick Finansinspektionen och regeringen ut och sade ifrån att det inte borde ske några utdelningar heller under slutet av året. Några rättigheter att komma med såna krav finns inte i lagstiftningen, men som vanligt böjde sig bankerna och avstod från att betala ut avkastningen för verksamheten 2019, långt innan det kinesiska viruset hade börjat härja. Nu visar det sig att det går bra för bankerna även det tredje kvartalet (tre av de fyra storbankerna har lämnat lysande kvartalsrapporter, den fjärde, Nordea, har inte släppt sina siffror än).