Upp flyga orden. Tanken stilla står.
Av Alf Enerström
Du som av skönhet och behagen en ren och himmelsk urbild ger. Jag såg Dig och från denna dagen jag endast Dig i världen ser. Död låg naturen för mitt öga, fortsatte Harry Martinson [Nobelpristagare i litteratur 1974] där han satt med mig som nybliven läkare på restaurang Fatburen på Söder i Stockholm.
Harry var pessimist, övergiven av sin mamma som litet barn. Mamman kom aldrig tillbaka. Men Harry kämpade på och gav inte upp. Som tur var träffade han Moa [också hon välkänd författarinna], vilket säkert var hans räddning. När Sverige rustade för krig [Andra världskriget] ville Harry bli soldat, men fick inte. Istället reste han omkring i landet tillsammans med Eyvind Johnson [som delade Nobelpriset med Harry Martinsson 1974] och Albert Viksten och underhöll soldaterna i väntan på att Hitler skulle anfalla.
Både Martinson och Viksten såg klart vad som höll på att hända i Sverige. Viksten hade skrivit boken ”Nybyggare i Barbarskogen” som gamle kungen [Gustaf VI Adolf] tyckte mycket om och Martinson som var mycket yngre än Viksten stod i begrepp att skriva något ännu värre. Barbarskogen är Sverige – en förödande rovdrift på människor sa Viksten. Framförallt såg han, framförallt före alla andra, utplundringen av kvinnan. Palmeismens kanske allra farligaste teknikalitet. Liksom den gravt skadade Harry Martinson skulle inte barnen längre få ha sina mammor. De skulle dagligen lämna över sina barn till “änglamakerskor”. Socialgeschäft à la Palme.
Ett fåtal begrepp var det fråga om enligt Albert Viksten, men tillsammans utgjorde de samhällsdestruktionen. Det samhälle som Albert och hans vänner i arbetarrörelsen hade byggt upp. Han visste inte hur det skulle gå till, för ordet palmeism var ännu inte uppfunnet.
Däremot fanns ordet feminism och hur rätt skulle inte Albert få. Feminismen är bara till för feministerna sa han, och med det menade han de ytterst få som med sitt dösnack utnyttjade de många och lurade dem ut på den tunna isen. De går nu ensamma och funderar över hur de kunde vara så korkade, med systempåsen i handen, och väntar på sin förtidiga död. Och jag som läkare kan inte göra något. Det ingick inte i min utbildning hur man behandlar feminismens offer. Men dagligen ser jag unga tjejer köpa den märkliga tidningen Amelia, inte bara ett opium för själen utan för många en dödlig dos sinnligt våld. Inte för de begåvade och kanske inte heller för de dumma, utan för de ångestladdade som skulle behöva läkarhjälp men inte får, för den läkekonsten finns inte än som kan veva filmen tillbaka, till den tid då lycka var lika naturligt som ren luft. På fyrtiotalet i arbetarstadsdelen Brynäs [i Gävle] fanns inga olyckliga kvinnor. Inga kvinnor gick lullande med systempåsen och medellivslängden för kvinnor var 10 år längre än männens. Men männen klagade inte utan lämnade vid arbetsveckans slut över de fattiga pengar som skulle bli nästa veckas glädje för en lycklig familj. Bortsett från fattigdomen var allting perfekt, bortsett från några undantag,som liksom Harry Martinsons mamma inte orkade. Men det ordnade Per Albin Hansson [statsminister 1932-1946] och hade Harry Martinson fötts tjugo år senare hade hans mamma kunnat komma till tjänsteläkare som hade löst alla problem. Inget var på den tiden för svårt för en läkare med kunglig fullmakt. Det såg Palme och det blev för farligt för hans maktutövning att ha hundratals oavsättliga läkare, som kunde be den destruktiva statsmakten att ”dra åt helvete”. Professor Gunnar Biörck, läkare och riksdagsman, hade en röd stämpel med just den texten. Han berättade för mig att när något riktigt vansinnigt i palmeistisk anda kom för hans ögon skickade han tillbaka det hela med ilpost till myndighet eller departement. Jag lärde mig detta av Gunnar och jag fick aldrig något i retur.
Palmeismen eller Perssonplundringen, samma andas barn. Det är arbetarklassens folk som drabbas i första hand, men alla drabbas i någon mån och det inser många som läser den här artikeln. Den ger ingen vägledning för hur vi skall lösa de svåra problemen, men den ger en vink om att PCP – Palme-Carlsson-Persson inte klarat jobbet. Upp flögo orden. Tanken stod stilla.