Utvecklingen i Mellersta Östern går nu i en mycket riskabel riktning. Utvecklingen drivs på av extremister på bägge sidor. Sällan har väl talesättet att det inte är ens fel att två träter haft sådan riktighet.
På den israeliska sidan finns extremister med en klart uttalad rasistisk uppfattning om judarna som Guds egendomsfolk, något som ger dem rätt att förtrycka palestinier och även bosätta sig på valfri mark, eftersom Gud har gett landet till Israels folk. Denna uppfattning florerar särskilt bland de så kallade ”bosättarna”, som utgör mellan 150 000 och 200 000 personer, som upprättat judiska samhällen på den så kallade Västbanken. Denna uppfattning kontrasterar skarpt mot den grundsyn som genomsyrade invandringen till Israel under 1920- och 1930-talen och även uppbyggandet av det nybildade Israel under 1950- och 1960-talen. Då jobbade man hårt för att få råd att köpa ofta obrukad mark från jordägarna. Den obrukade marken omvandlades sedan genom mer idogt arbete till bördig åkermark.
På den palestinska sidan finns föräldrar som skickar ut sina barn för att kasta sten (och bakom hörnet står deras äldre syskon med automatvapen). Det kan bli bra TV-bilder. Men det finns också muslimska präster som i moskéerna underblåser hatet och våldet. Islam är ingen fridsreligion. Tvärtom. Vi återger nedan ett utdrag ur predikan i Zayed bin Sultan Asl Nahyan-moskéen i Gaza på fredagsbönen den 13 oktober. Anledningen till att vi återger utdraget är att de palestinska myndigheterna valt att låta just denna predikan gå ut i etern och det i många repriser.
Här utdraget ur predikan: Judar är judar, oavsett om de är anhängare av Arbetarpartiet eller Likud… det finns inga judar som är moderata eller förespråkare för fred. De är alla lögnare… Mina troende bröder, brottslingarna, terroristerna är judar som har slaktat våra barn och gjort dem föräldralösa, gjort våra kvinnor till änkor och vanhelgat våra heliga platser. Det är judarna som är terrorister. Det är de som måste slaktas och dödas, som Allah den allsmäktige säger: “Bekämpa dem och Allah ska tortera dem i era händer och förödmjuka dem och besegra dem, och på så sätt lätta de troendes hjärta… Kostnaden för brudens hemgift, för paradisets hemgift är att vi kämpar på Allahs väg, att vi dödar och blir dödade – Allah har förvärvat de troendes själ och de troendes egendom i utbyte mot löftet att de ska nå paradiset. För de troende kämpar för Allahs sak och de dödar fienden och blir själva dödade. Det är ett löfte som Allah gett sig själv, som det sägs i Torah, i de kristna evangelierna och i Koranen… Judarna är de kristnas allierade och de kristna är judarnas allierade, trots den fiendskap som finns mellan dem. Fiendskapen mellan de kristna och judarna är djup, men de är bägge överens om att vara emot de som tror på en gud, och som säger “Det finns ingen annan gud än Allah och Muhammed är hans profet”. Det betyder att de är emot er, ni troende muslimer… Även om det undertecknas en överenskommelse om Gaza ska vi inte glömma Haifa och Acre, Galliléen och Jaffa, Triangeln och Negev och resten av våra städer och byar. Det är bara en fråga om tid… Visa ingen nåd mot judarna, oavsett var de är, oavsett i vilket land. Bekämpa dem varhelst du befinner dig. Varhelst du möter dem, döda dem. Varhelst du är döda judarna och de amerikaner som är precis som judarna…
Sådana ord anses alltså lämpliga att sända gång på gång i den av palestinska myndigheten kontrollerade televisionen.
Brev till Contra med anledning av ovanstående kommentar:
Ogrundad kålsuparteori om Mellanöstern
Följande påståenden i Veckans Contra får välinformerade läsare att tappa andan:
•Utvecklingen i Mellersta Östern går nu i en mycket riskabel riktning. Utvecklingen drivs på av extremister på bägge sidor. Sällan har väl talesättet att det inte är ens fel att två träter haft sådan riktighet.
•På den israeliska sidan finns extremister med en klart uttalad rasistisk uppfattning om judarna som Guds egendomsfolk, något som ger dem rätt att förtrycka palestinier och även bosätta sig på valfri mark, eftersom Gud har gett landet till Israels folk. Denna uppfattning florerar särskilt bland de så kallade “bosättarna”, som utgör mellan 150.000 och 200.000 personer, som upprättat judiska samhällen på den så kallade Västbanken.
Så långt veckans Contra. Den fortsätter sedan med att redogöra för arabiska uppmaningar till våldsamheter, och ger en bild av kontrahenterna i mellanösternkonflikten som ungefär lika goda kålsupare. Därmed faller man – för första gången – delvis in i den kör av internationella kommentatorer som förvanskar fakta och gör det omöjligt för läsare att bilda sig en balanserad uppfattning om situationen. (Många av dessa går betydligt längre och ger Israel hela eller merparten av skulden). Sällan har en konflikt – efter 1989! – getts en så oriktig beskrivning som den mellan israeler och araber. Man kommer sanningen nära om man talar om offer och förövare; den ovan anförda beskrivningen är en kliché.
Enligt judisk – och kristen – uppfattning har Gud utvalt judarna som sitt egendomsfolk. Detta innebär inte att de är förmer än andra folk, inte heller något carte blanche att behandla folk orättvist. Gamla Testamentet säger uttryckligen att Gud utvalt Israel inte för att de är för mer än andra, utan tvärtom för att de är ett litet och svagt folk. På det sättet kan han visa sin nåd och sin makt. GT gör vidare klart att Israels ställning som utvalt folk innebär att deras etiska förpliktelser skärps. Om de gör orätt vanärar de Gud. Moralreglerna är de samma för judar som för andra folk. Löftet om att få bo i sitt land innebär inte att de kan lägga beslag på det med åsidosättande av rättvisan.
Denna grundläggande bibliska syn är totalt dominerande bland judar. Även om det bland dessa, precis som bland andra folk, finns marginalgrupper som har en tvivelaktig ideologi och etik, är dessa ytterst sällsynta och allmänt avskydda också bland invånarna i Judéen och Samarien (Västbanken). Detta till skillnad från araberna – av vilka de som bor i de områden Israel erövrade i sexdagarskriget, och på sistone övriga israeliska araber, av klart uttalade politiska motiv började kalla sig ”palestinier” efter 1967. Bland dem är alltjämt stödet för terrorism mainstream, och antisemitismen öppen. När PLO:s representanter talar på arabiska understryker de att förhandlingarna endast är en tillfällig strategi: när de kammat åt sig vad de kan på den vägen skall de fortsätta att med vapenmakt driva judarna i havet. Detta hetsande vinner bifall bland allmänheten.
Byggandet av bosättningar sker på hederligt uppköpt eller statsägd mark. Araberna kräver att Israel skall vara ”judenrein” och accepterar inte att judar bor där de själva tänker styra och ställa. Det är som om svenskar inte skulle få slå sig ner var som helst i Sverige. I själva verket accepterar de inte judisk närvaro över huvud taget och har försökt stoppa immigrationen från OSS-länderna, varifrån judar flyttar bl a för att undgå antisemitism.
Araberna har alltsedan sionisterna började återvända i större skaror i början av detta sekel haft sitt mål klart: judarna skall utrotas. Judarna har mestadels varit i allvarligt underläge, men de senaste trettio åren har de haft tillräcklig styrka för att hålla sina fiender stången. Detta har invaggat dem i en falsk säkerhet som, tillsammans med vänsterns vanliga politiska enfald, fått dem att ge ifrån sig sitt land. Araberna vädrar morgonluft och judarna får skörda en kraftig uppgång i terrordåd, väpnade sammandrabbningar med PLO och våldsamma upplopp med folkligt stöd. Utländska media, med en obotlig sympati för diktaturer, ger naturligtvis Isarel skulden. Förhoppningsvis kommer judarna själva att vakna upp innan det är för sent.
Joakim Förars
E-post: jforars@mail.abo.fi
Svar från redaktionen för Veckans Contra:
Redaktionen är väl medveten om att parterna i konflikten inte är jämförbara kålsupare. Och beklagar om detta blev intrycket av förra utgåvan av Veckans Contra. Vi ser det främst som angeläget att tillrättalägga den skeva bild som ges av konflikten i svenska media och den viktiga delen av förra veckans kommentar var därför den hatiska fredagsbönen i moskén i Gaza. Det är sådant som underblåser konflikten och fördjupar den. Den som själv vill följa utvecklingen i Israel kan gå in på http://www.kolisrael.com där det finns länkar till en rad engelskspråkiga sajter som behandlar utvecklingen i Israel. Vi vidhåller dock att det tyvärr finns en MINDRE grupp av Israels judiska befolkning som har den uppfattning vi refererade i förra veckan. Den gruppen har en för oss lika främmande världsbild som den som företräddes av den imamen i Gaza.