I veckans som gick förklarade EU-kommissionens ordförande Jean-Claude Juncker att han efter Storbritanniens utträdesansökan skulle gå över till att använda franska som språk i officiella sammanhang. Ytterligare ett tecken på att Bryssel fjärmar sig från medborgarna. Av de kvarvarande 27 EU-länderna är det bara tre som har franska som officiellt språk, Frankrike, Belgien och Luxemburg. Men i Luxemburg är tyska (och det tyska närstående luxemburgska) helt dominerande som språk bland befolkningen. I Belgien har 58 procent av befolkningen nederländska som modersmål. I Luxemburg – EUs till befolkningen näst minsta land – är visserligen franska första främmande språk, men så är inte fallet i något annat EU-land (utom Storbritannien, som ju lämnar Unionen). Engelska är helt dominerande som första främmande språk och är det i 19 länder: Cypern, Finland, Sverige, Danmark, Tyskland, Polen, Tjeckien, Österrike, Nederländerna, Italien, Ungern, Rumänien, Bulgarien, Kroatien, Grekland, Italien, Spanien och Portugal. Ja faktiskt också i Frankrike. Dessutom är engelska officiella språk i Irland och på Malta.
Efter att Storbritannien lämnat EU så återstår 447 miljoner invånare. 67 miljoner av dessa bor i länder med franska som första språk och ytterligare 0,6 miljoner i Luxemburg där franskan är första främmande språk. Franskan är andra främmande språk i Belgien, Irland, Tyskland, Österrike, Portugal, Rumänien och Grekland.
Engelskan är (efter Storbritanniens utträde) förstaspråk i länder med 5 miljoner invånare, men dessutom första främmande språk i länder med 429 miljoner invånare. Engelska är dessutom andra främmande språk i Estland, Lettland och Litauen (alla med ryska som första främmande språk), Slovakien (där tjeckiska är första främmande språk) och Slovenien (där kroatiska är första främmande språk), länder med sammanlagt 13 miljoner invånare. Om vi räknar med att folk kan kommunicera på sitt eget språk och ett främmande språk hjälper engelska för att nå 442 miljoner invånare och franska 68 miljoner. Det borde vara lätt för Juncker att välja språk. Och det valet skulle inte hamna på franska.
Missnöjet med att EU bestämmer för mycket och koncentrerar makten till Bryssel växer i så gott som alla EU-länder. Institutionerna i Bryssel vill bemöta detta med ännu fler befogenheter för Bryssel.
När en av EUs främsta makthavare nu förklarar att han tänker tala ett språk som bara en bråkdel av EU-medborgarna kan kommunicera på är det ett ytterligare tecken på att Bryssel fjärmar sig alltmer från medborgarna. Juncker trodde kanske att han gav Theresa May en känga genom sitt uttalande, men i själva verket gav han medborgarna i de kvarvarande EU-länderna en rejäl snyting. Det kommer inte att förvåna om fler länder väljer att följa Storbritannien i spåren.