Märkliga slutsatser om EUs konstitution
Lagrådet ska inom kort granska EUs nya konstitution. Regeringen menar att konstitutionen inte kräver beslut som för svensk grundlagsändring – med de krav på en komplicerad beslutsordning som skulle följa av detta. En minst sagt dubiös slutsats, som lagrådet ska yttra sig om till den 17 juni (lagrådet får en dryg vecka på sig att granska ärendet). Den omdiskuterade domaren Leif Thorsson, kommer inte att delta i granskningen, eftersom han kommer att ingå i lagrådet först från den 1 juli.
Så här är det:
*EUs nya konstitution innebär att fler beslut inom EU ska kunna fattas med majoritet istället för enhällighet. Det gäller ett tjugotal områden där det idag krävs enhällighet, men där det däremot enligt den nya konstitutionen ska kunna fattas majoritetsbeslut (beslut med kvalificerad majoritet, dvs det krävs mer än 51 procent för att ett beslut ska kunna fattas, vad som krävs i det enskilda fallet är en komplicerad fråga, som det skulle föra för långt att redovisa i detalj här). Beslut med kvalificerad majoritet istället för enhällighet ska bland annat kunna fattas beträffande rätten att starta företag, samordning av den ekonomiska politiken, underskott i staternas finanser, gränskontroller, transportpolitik, asyl, invandring, polissamarbete, kulturstöd, utrikespolitik (hantering av den nye EU-utrikesministerns förslag) med mera.
*I den svenska regeringsformens 10 kapitel regleras förhållandet till internationella organisationer och särskilt EU. I kapitlets femte paragraf heter det ”Inom ramen för samarbete i Europeiska unionen kan riksdagen överlåta beslutanderätt som inte rör principerna för statsskicket. Sådan överlåtelse förutsätter att fri- och rättighetsskyddet inom det samarbetsområde till vilket överlåtelsen sker motsvarar det som ges i denna regeringsform och i den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. Riksdagen beslutar om sådan överlåtelse genom beslut, varom minst tre fjärdedelar av de röstande förenar sig. Riksdagens beslut kan också fattas i den ordning som gäller för stiftande av grundlag.”
Nu försöker regeringen få det till att inga nya befogenheter överlåts till EU, alltså behöver beslutet inte fattas i den särskilda ordningen som krävs för grundlagar. Regeringen menar att befogenheterna redan är överlåtna till EU, dock att det idag krävs enhällighet. Det förhållandet att Sverige idag har vetorätt och i framtiden måste finna sig i majoritetsbeslut är inte en överlåtelse av nya befogenheter enligt regeringens advokatyr.
Här ska inte diskuteras vilka frågor EU ska hantera eller vad som är rätt att överlåta till EU eller behålla svensk kontroll över. Vi ska bara konstatera att en ändring av EUs konstitution, där enhällighet ersätts av majoritetsbeslut, faktiskt innebär en förändring som uppfyller alla krav för att de särskilda beslutsreglerna måste tillämpas.
Vänner såväl som fiender till EU bör kunna enas om att den nya konstitutionen är en viktig fråga. Då får man inte fiffla med den svenska grundlagens bestämmelser. Eftersom beslutet de facto innebär en överföring av nya befogenheter till EU kan inte ett demokratiskt trovärdigt beslut fattas på ett sätt som om så inte alls sker.