Sverige har i EU tillsammans med Frankrike, Irland och Storbritanniens lagt fram ett mycket långtgående och kostnadskrävande förslag som skulle ha inneburit att enorma mängder elektronisk information om medborgarna skulle lagras – på de registrerades bekostnad. Förslaget innebar att uppgifter om telefonsamtal, SMS och internettrafik skulle lagras i upp till tre år. Idag lagrar telefon- och internetföretag informationen så länge det behövs för att klara ut faktureringen, men sedan stryks data. Polis och andra rättsvårdande myndigheter använder sig ibland av loggar över trafiken och nu skulle möjligheterna byggas ut genom att information om all elektronisk trafik skulle tvångssparas och göras tillgänglig för myndigheterna.
I Sverige har mobiltelefonföretagen redan för flera år sedan till och med tvingats bygga om sina nät för att förbättra polisens insyn. Det var lätt att lagstifta om saken eftersom den kostnad som i princip borde ha belastat polisen till sin helhet lades på telefonabonnenterna – det var alltså inte polisen som skulle avgöra om det var rätt använda pengar i brottsbekämpningen, det var något som polisen fick helt gratis – medan telefonabonnenterna tvingades betala mellan en halv och en miljard kronor extra.
Det svensk-fransk-irländsk-brittiska förslaget (där Thomas Bodström varit huvudansvarig från svensk sida) skulle enligt förslagsställarna ha använts för att upptäcka och lagföra brottsliga gärningar, särskilt terrorism nämndes.
Förslaget skulle ha gjort det möjligt att i efterhand rekonstruera exakt vilka Du (och andra personer som kommit åt Din telefon eller Din dator) haft kontakt med liksom när kontakten skedde. Det skulle också ha blivit möjligt att i efterhand rekonstruera exakt vilka hemsidor Du hade besökt. Oavsett om det var Contras hemsida, socialdemokratiska partiets, Livets Ords eller en barnporrsajt.
Kostnaderna skulle ha blivit gigantiska, det hade rört sig om miljarder. Nyttan ytterst tveksam. Med tanke på hur svenska så kallade rättsvårdande myndigheter hanterar den typ av sekretessbelagd information de får hantera idag skulle säkert dussintals – kanske hundratals – oskyldiga människor varje år bli utsatta för rättsövergrepp.
Signifikativt är att förslaget inte innebar att det skulle krävas någon allmän registrering av all brevkorrespondens. Det hade alltför öppet luktat stalinism. Och i de flesta EU-länderna är posten – i motsats till telefon- och datanät – statliga monopol, som håller på att bli utkonkurrerade av den nya kommunikationstekniken.
Som vanligt ska vi behöva skämmas över att vara svenskar.
Den här gången slapp vi dock att skämmas för att vi är européer, eftersom Europaparlamentet den 7 juni avslog förslaget.
Föredraganden i Europaparlamentet Alexander Nuno Alvaro rekommenderade parlamentet att förkasta initiativet. Han konstaterade att medlen varken var lämpliga eller nödvändiga utan innebär oskäliga påfrestningar för de berörda. Dessutom kan personer som är inblandade i organiserad brottslighet och terrorism lätt förhindra att deras uppgifter spåras, påpekade han. Vidare ansåg föredraganden att förslaget strider mot artikel 8 i Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna (Rätt till skydd av privat- och familjeliv). I klartext: Thomas Bodström var alltså en av anstiftarna till ett gigantiskt planerat brott mot de mänskliga rättigheterna!
Svenska moderata europaparlamentsledamoten Charlotte Cederschiöld tillhörde dem som var mot förslaget och sa: – Vi behöver ett nytt fördrag till skydd för integritet och mot oproportionerliga åtgärder och pålagor. Dataskydd behövs i all lagstiftning inte som nu, i en del. Några bevis på behovet av de föreslagna åtgärderna på datalagringssidan har vi inte sett. Rådet har agerat provokativt och faktiskt beslutat att genomföra lagstiftning som Europaparlamentet motsätter sig. Det är inte det vi behöver just nu, vi behöver förstärkt demokrati.
Tyvärr innebär inte Europaparlamentets nej att förslaget röstats ned. Det stöds av ministerrådet, som är regeringarnas, inte folkens, organ i EU. Och ministerrådet kan normalt genomföra lagstiftning i strid mot parlamentets beslut. Så långt har det inte gått i detta fall än. Men EU-ordföranden Luxemburgs utrikesminister Nicolas Schmit håller fast vid förslaget, som däreför kommer att tröskas ytterligare en vända.
EU-kommissionären Franco Frattini förklarade att kommissionen planerar att innan sommaren lägga fram ett nytt förslag, baserat på en annan rättslig grund.