EU-byråkratin i Bryssel är i många stycken en ideal socialistisk organisation. Stora maktbefogenheter. Ingen hänsyn till folkets uppfattning. Snedvridning av de fria ekonomiska mellanhavandena mellan medborgarna.
Och det har blivit värre under den senaste månaden. I Storbritannien tog det EU-vänliga Labour över makten efter det sunt kritiska Tory-partiet. Men dock ska till Labours fördel sägas att de gjort ett ordentligt uppbrott från nattståndna socialistiska idéer. Det kan man tyvärr inte säga om det franska socialistpartiet, som också gick segrande ur valet. I Frankrike låter man till och med några kommunister ingå i regeringen. Kommunister som inte ens brytt sig om att byta namn och där förre kommunistledaren, den Moskvatrogne, Georges Marchais under Andra världskriget manifesterade sin socialistiska övertygelse genom att jobba i den tyska nationalsocialistiska rustningsindustrin.
Dock bör det nu noteras att varken i Storbritannien eller Frankrike fick de socialistiska partierna mer än 35-40 procent av rösterna. Men valsystemen i de två länderna gör att det räcker med ett röstetal i den storleksordningen för att få en rejäl majoritet i parlamentet. Det kan också noteras att det i Frankrike var den främlingsfientliga Nationella Frontens röstande som avgjorde till socialistpartiets förmån. Självklart ligger en kollektivistisk främlingssyn idémässigt nära socialistpartiets kollektivistiska syn i ekonomiska frågor och därför kunde socialistpartiet på många ställen räkna med rösterna från Nationella Fronten i första omgången (om ingen kandidat får mer än femtio procent i första valomgången ordnas en andra valomgång med deltagande av de som så önskar av de kandidater som fick minst 12,5 procent av rösterna i första omgången).
Idag finns det representanter för en nattstånden socialistisk ideologi i tretton av EUs femton medlemsländer. Det visar att Europa är långt på väg i utförsbacken. Länder med ett mer dynamiskt ekonomiskt system – som till exempel USA och många av länderna i Fjärran Östern, har valt en helt annan väg när det gäller det ekonomiska systemet. Resultatet är också att arbetslösheten i USA är på halva den europeiska nivån – och i Ostasien är den i många länder ännu lägre.
Varje demokratiskt lands medborgare måste självklart själva ta ansvar för den regering de väljer. Det tragiska är att alltför många länders väljare låtit sig duperas av löften om en återgång till en svunnen tid. Det som en gång var är borta för alltid. Och idag gäller det självklart att anpassa sig till de förutsättningar som gäller i morgon. Socialistiskt ekonomiskt tänkande har överallt och i alla tider varit detsamma som misshushållning med samhällets resurser och utvecklingskraft.