Contra har i olika sammanhang påpekat att det är övervägande nackdelar med den gemensamma europeiska valutan Euro. Men visst, det finns fördelar också. Under en övergångstid kan medborgarna i Euro-länderna leva gott på USA:s och u-ländernas bekostnad. Hur ska vi förklara nedan.
Men först de stora och avgörande nackdelarna. Den nationalekonomiska teorin om “optimala valutaområden” visar entydigt att en gemensam valuta fungerar bäst i en någorlunda homogen ekonomi. Med ett stort valutaområde kommer regioner med olika ekonomiska förutsättningar aldrig att kunna åtnjuta fördelarna av att växelkurserna anpassas och tar upp svängningarna i den aktuella regionens ekonomi, jämfört med hela valutaområdet. Sverige (och Finland) har ekonomier som kraftigt avviker från resten av Europa, eftersom skogsindustrin är så betydelsefull för vår utrikeshandel. Priserna på skogsindustrins produkter svänger kraftigt med konjunkturerna. I ett läge med svag konjunktur och fallande priser på skogsprodukter försvagas den svenska valutan, vilket automatiskt lindrar effekterna av konjunkturförsvagningen. På samma sätt vid en stark konjunktur med stigande priser, valutan stärks och tonar ned uppgången i skogssektorn, företagen lockas inte att göra investeringar i anläggningar som kommer att stå outnyttjade i nästa lågkonjunktur. Med en fast växelkurs (eller en gemensam valuta) måste hela anpassningen tas med neddragningar, uppsägningar och fabriksnedläggningar. Och nedlagda massafabriker har nästan aldrig en chans att komma tillbaka på marknaden. De som förlorar sina arbeten kan visserligen få jobb i en starkare del av Europa, men en svensk som flyttar till Bayern eller Lombardiet tappar obestridligen mycket mer (på grund av språk och kultur) i produktiv kraft än en amerikan som flyttar från Michigan till Alabama. En egen valuta är en klar fördel för länder med en särpräglad ekonomi. Inom Europa kan nämnas länder som Sverige och Finland (skogsindustri), Norge (olja), Schweiz (finansiella företag), Danmark och Irland (“tempererat” jordbruk), Grekland och Portugal (medelhavsjordbruk).
Det finns alltså avgörande nackdelar med Euron, men det finns också fördelar för medborgarna i Euroland. Dollarn har länge varit världens reservvaluta. USA har under decennier kunnat leva över sin produktionskraft genom att exportera dollar som används som valuta i resten av världen. I Ryssland, i Latinamerika, i Israel och på många andra ställen är dollarn en gångbar andra valuta. Många andra stater har också sina reserver i dollar. Det här innebär att USA har klarat av jättelika handelsunderskott genom att exportera sitt eget betalningsmedel. Så länge det används i andra länder driver utgivningen av dollar inte på inflationen i USA, utan effekten blir att amerikanerna kan konsumera på en högre nivå än vad deras egentliga produktionskraft motiverar.
Ingen annan valuta har fungerat på detta sätt, frånsett från vissa mindre undantag som D-mark i före detta Jugoslavien, pund och francs i en del gamla kolonier och yen i några länder i Ostasien. Med euron som ett nästan jämbördigt alternativ till dollarn kommer balansen i världens tillgångar av reservvaluta att förskjutas. Euron kommer att ta marknadsandelar från dollar. Och det innebär att medborgarna i Euroland kan konsumera mer på bekostnad av dem som förlorar marknadsandelar (USA) och dem som ökar mängden internationell reservvaluta (tredje världen och det före detta kommunistblocket). Under den här omvandlingsfasen, som säkert kommer att pågå under flera år kan européerna utan problem leva över sina egentliga tillgångar, samtidigt som amerikanerna får lära sig att rätta munnen efter matsäcken.