Frihandel är bra för företagsamheten och den ekonomiska utvecklingen. Så den delen av EU har vi mycket att tacka för.
Franska bönders utpressning mot EUs jordbrukspolitik är dock något som man kan önska mycket annat om. Och en hel del av EUs regleringar av företagsamheten är byråkratiskt klåfingriga och destruktivt långtgående.
Så har vi ytterligare en EU-myndighet som särskilt stör verksamhet som kan vara i svenskt intresse. EUs konkurrensmyndighet och konkurrenskommissionären har ett stort inflytande på stora affärer i Europa. Myndigheten har helt andra muskler än det svenska Konkurrensverket och visar dem mycket gärna. I en del fall alltför gärna. När det gäller den europeiska konkurrensmyndigheten finns det flera tillfällen där man direkt motverkat svenska intressen.
År 2001 planerade bankerna SEB och Swedbank att gå ihop. Kobnkurrensmyndigheten hade tidigare godkänt den rad fusioner som ledde fram till den nordiska storbanken Nordea. Men när två svenska storbanker skulle fusioneras till en bank som fortfarande skulle vara långt mindre än Nordea satte konkurrensmyndigheten upp så hårda krav att parterna beslöt sig för att avstå från den planerade fusionen,. Idag är Nordea en europeisk storbank (balansomnslutning 7,5 biljoner), medan Swedbank och SEB är medelstora banker (balansomslutning på 1,8 respektive 2,5 biljoner kronor) som inte kan vara med om de allra största affärerna annat än som kompletterande partners. Sverige har fått en mindre konkurrenskraftig banksektor än vi kunde ha fått om EU inte lagt sin näsa i blöt.
År 1999 var det på gång en fusion mellan två av Sveriges allra främsta industriföretag, lastbilstillverkarna Volvo och Scania. Bägge är världsledande och framförallt Scania har i decennier varit extremt lönsamt. EUs konkurrensmyndighet förbjöd fusionen med motiveringen att det sammanlagda bolaget skulle bli för dominerande på den svenska marknaden för tunga lastbilar. Fortfarande skulle det sammanslagna bolaget ha en bra bit kvar till den storlek internationellt som Mercedes har. På ingen annan marknad än den svenska skulle de två bli alltför dominerande och vem som helst kan ju räkna ut att om de två hade gått ihop och slagit ihop sina försäljningsorganisationer i Sverige, så hade de i praktiken rullat ut röda mattan för konkurrenter som Mercedes, MAN och Iveco. Efter EUs nej såg Volkswagen sin chans och började köpa på sig aktier i Scania. Wallenbergs investmentbolag Investor orkade inte stå emot och spelade sina kort dåligt. Efter några års försök att behålla en ledande position i Scania gav man upp och sålde sina aktier till Volkswagen. Volkswagen har helt nyligen kunnat lägga under sig hela Scania och kommer nu att samordna verksamheten med MAN. Tyska intressen har kommit över en av Sveriges främsta industriella juveler och det troliga är att tyngdpunkten i den tunga lastbilsverksamheten kommer att förskjutas från Sverige och Scania till det redan tidigare av Volkswagen kontrollerade tyska MAN. Vad som kunnat bli en sällsynt stark svensk industrigrupp väl i klass med Mercedes, blir nu ett halvstort Volvo och en svensk filial till Volkswagen. EUs konkurrensmyndighet har ryckt undan viktiga utvecklingsmöjligheter för svensk industri.
Däremot tycks konkurrensmyndigheten inte vara särskilt intresserade att agera när världens största läkemedelsföretag Pfizer vill köpa brittisk-svenska AstraZeneca. Pfizer blev världsstörst genom att 2003 köpa svenska Pharmacia, som sedan dess lagt ner nästan all forskning i Sverige och även det mesta av tillverkningen. Pfizer sysselsätter idag 500 personer i Sverige mot 5000 för tio år sedan. Pfizer är ett amerikanskt bolag och har som främsta motiv för fusionen sagt att man vill flytta bolaget till Storbritannien där bolagsskatten är lägre än i USA. För att få igenom det förhandlar man om åtaganden gentemot de brittiska myndigheterna för AstraZeneca – men säger inte ett ord om den svenska verksamheten (som bara har en av tre stora forskningsenheter kvar och som sysselsätter 6000 personer). EUs konkurrensmyndigheter har inte sagt ett knyst.
Det finns mycket nytta Sverige kan ha av EU, men inom konkurrenspolitiken händer det alltför ofta att EU direkt motarbetar svenska intressen. Däremot tillvaratar man gärna intressen från de stora länderna, Storbritannien, Tyskland, Frankrike och Italien.