EU är skapat för att underlätta rörlighet mellan Europas länder. Av varor, tjänster, kapital och människor. Grunden är att underlätta för dessa fyra att flytta sig över gränserna. Inga onödiga tullar och handelshinder. Inga onödiga restriktioner för resor och arbete inom unionen. Möjlighet att placera kapital och köpa företag utan diskriminering av medborgare i andra unionsländer.
Det finns också ett regelverk som säger att EU inte ska lägga sig i annat än ett visst antal i förväg specificerade frågor och viktigast, subsidiaritetsprincipen, beslut ska fattas på så låg nivå som möjligt, så nära medborgarna som möjligt.
Sveriges europaparlamentariker har en mycket märklig inställning till EU. De skriker högt om EU inför regleringar som är allmänt misstrodda i Sverige. Särskilt på arbetsmarknadsområdet (där reglerna ofta handlar om fri rörelse över gränserna för arbetskraften). Men samtidigt skriker de högt om EU inte vill lagstifta om sådant som känns som särskilt angelägna “svenska” frågor. Till sådana frågor hör abort, “jämlikhet” mellan könen, flyktingmottagande, miljöskydd, homosexualitet med mera. Miljöpartiet är kanske det mest flagranta exemplet. Partiet krävde officiellt att Sverige skulle lämna EU fram till hösten 2008. Men under hela Sveriges tid som EU-medlem så krävde partiet gång på gång diverse restriktioner i miljöfrågor, även när de restriktionerna inte hade det minsta med handelshinder att göra.
Idag skriker EU-parlamentariker som grisar för att Malta vill utse en EU-kommissionär som har osvenska åsikter i frågor som abort, skilsmässor och könsroller. De vill rösta nej till hans godkännande som kommissionär och europaparlamentsledamoten Cecilia Wikström har använt rena oförskämdheter mot den föreslagne ledamoten Tonio Borg. Nu ska Tonio Borg visserligen inte representera Malta i Kommissionen, utan sig själv. Men han ska heller inte representera Sverige och allra minst “svenska” åsikter. Hans åsikter synes ha god förankring på Malta. Och EU är faktiskt en union mellan självständiga nationalstater som får föra sin alldeles egna politik på en rad områden. Exempelvis när det gäller aborter och skilsmässor (tidigare har svenska EU-parlamentariker försökt lägga sig i Irlands inrikespolitik i dessa frågor, man har också varit med om utmobbningen av italienaren Rocco Buttiglione, som 2004 nominerades till italiensk EU-kommissionär, översittarfasonerna har klara drag av intolerans för personer med en icke-luthersk tro).
I motsats till den nyligen avgångne kommissionären John Dalli finns det ingen som misstänkliggjort Tonio Borg för korruption. Det finns inga rimliga skäl att underkänna honom som EU-kommissionär för att han har fel åsikter i frågor som EU inte har med att göra.