EU-parlamentet har sedan 2014 drivit linjen att en ”Spitzenkandidat” ska bli ordförande i EU-kommissionen. Underförstått har varit att den ”Spitzenkandidat” som kom från den största partigruppen skulle bli vald, medan de därnäst största grupperna skulle få andra viktiga poster, som ordförande i Europeiska rådet eller talman i EU-parlamentet.

”Spitzenkandidaten” för de tre största grupperingarna i parlamentet var Manfred Weber (tysk kristdemokrat), Frans Timmermans (nederländsk socialdemokrat) och Margrethe Vestager (dansk representant för Radikale Venstre, ett skenbart liberalt parti som backar upp den nyvalda S-regeringen i Danmark). Eftersom kristdemokraterna/konservativa blev störst borde Manfred Weber ha valts. Men hans negativa inställning till de demokratiskt valda regeringarna i Polen och Ungern gjorde honom omöjlig. Samma med tvåan, Frans Timmerman.

Nu är det så att EU-parlamentet inte kan välja ordförande för kommissionen fritt, de måste rösta ja eller nej till ett förslag från Europeiska rådet, regeringarnas representanter. Efter långa förhandlingar bakom stängda dörrar föreslog rådet den tyska kristdemokraten Ursula von der Leyen till posten som rådets ordförande. Det skedde sedan Ursula von der Leyen framträtt inför flertalet partigrupper och intagit ståndpunkter för att ”köpa röster” av icke-kristdemokrater. Hon svalde bland annat klimatalarmisternas falska påståenden om orsaken till klimatförändringarna och utlovade en stärkt ”klimatpolitik” (seriös vetenskap menar att solaktiviteten gör att vi snart kan förvänta oss kraftigt sänkta temperaturer med åtföljande nedgång i livsmedelsproduktionen). Vidare ska von der Leyen verka för minimilöner inom EU (Sverige och svensk fackföreningsrörelse har alltid sagt nej till statliga ingripanden i lönepolitiken, vilket dock inte hindrar LO från att AVTALA om minimilöner med Svenskt Näringsliv, vilket är något helt annat än statliga regleringar. Hon utlovade också hårda tag mot Ungern, Polen och Rumänien. De två första länderna med regeringar som har så starkt väljarstöd att det knappt finns någon motsvarighet i övriga EU.

Precis som i Sverige verkar EU få en regering (EU-kommissionen) som inte alls följer vad partierna lovade innan valet. Ungern och Polen får därvid stora stjärnor i demokratiprotokollet, åtminstone i jämförelse med EU och Sverige.

Nu kanske det inte riktigt blir så. EU-kommissionen ska vid sidan av Ursula von der Leyen bestå av 26 ledamöter som kommer att representera 26 olika länder och 26 olika partier. Det är mycket som återstår innan det blir klart vilken politik som kommer att följas.

Men valet av Ursula von der Leyen och bakgrunden till det bådar inte gott.

Foto: Europaparlamentets officiella foto