I annalerna kommer 2012 att vara ett dåligt år. Inte minst för att flera av årets viktigaste val gav ett för världen olyckligt resultat.
Efter glädjen kring “den arabiska våren” 2011 kom den av många förväntade bistra sanningen fram under 2012. Islamister kunde ta hem ett någorlunda fritt val i Egypten. Visserligen var Muhammed Morsis seger över den gamla regimens man, Ahmed Shafiq, hårfin. Men de sekulära liberalerna kom först på tredje plats och fick inte ens vara med i den avgörande valomgången. Morsi tog hem segern genom att lova att respektera även de som inte delade hans uppfattning, inte minst de 8 miljoner kristna som bor i Egypten. Men när segern var hans visade det sig att det bara var tomt prat. Den nya konstitutionen utarbetades utan oppositionens medverkan och cementerar ett islamistiskt styre, även om befolkningen blir missnöjd med islamisterna (vilket mycket talar för att de blir, med tanke på den lilla marginal med vilken Morsi vann valet och att han redan övergett åtskilliga av sina vallöften).
I Frankrike tog François Hollande hem presidentposten och besegrade sittande Nicolas Sarkozy. Hollandes socialism är av ett slag som man trodde var försvunnen i den moderna världen. 75 procents marginalskatt för höginkomsttagare (ger nästan inga pengar till statskassan, skapar bara irritation och missnöje bland dem som gör allra mest för Frankrikes ekonomi). Sänkt pensionsålder när alla andra länder höjer sin! Kortare arbetstid. Hot om nationaliseringar. Finanspolitiken är helt ansvarslös och det är ett under att Frankrike inte fallit ner i avgrunden till de sakta återhämtande länderna Spanien och Italien. Men än lever alliansen med Tyskland. Men hur länge vill Tyskland betala? Det är val i Tyskland också, dock inte förrän nästa år. Angela Merkels tuffa uttalanden har gett henne tyska folkets stöd, men den politik hon har fört har varit allt annan än tuff. Hon har gett efter för de ansvarslösa länderna i söder gång på gång. Och det är Hollande som gått i bräschen för ansvarslösheten.
I Ryssland blev Vladimir Putin nyvald (eller ska vi säga omvald, Dmitrij Medvedev var bara ett mellanspel för att kringgå konstitutionens krav på att presidenten bara fick omväljas en gång, efter Medvedevs mellanspel var det fråga om nyval) utan att oppositionen fick någon chans. Media kontrolleras så gott som helt av Putin och de som utgör oppositionen har antingen kastats i fängelse (Michail Chodorkovskij är fängslad sedan 2003), flytt utomlands (Boris Berezovskij) eller trakasseras så fort de söker göra sin mening hörd (Alexej Navalnyj som ledde hundratusentals demonstranter i slutet av 2011 har utsatts för en rad trakasserier och har tidvis suttit gripen). Under 2012 har lagstiftningen skärpts på en rad punkter för att komma åt oppositionen, bland annat genom skyhöga böter för den som deltar i en inte godkänd demonstration (och tillstånd ges efter regeringens gottfinnande).
I Venezuela lyckades Hugo Chávez genom massivt valfusk bli omvald. Hans tid vid makten har varit en enda kränkning av de mänskliga rättigheterna, men han har hållit sig kvar vid makten genom att generöst fördela Venezuelas oljerikedomar – som på grund av hans ansvarslösa ekonomiska politik är mycket mindre än vad de kunde vara. Enligt konstitutionen skulle han imorgon (den 10 januari) sväras in för en ny presidentperiod, vilket han inte klarar av på grund av den sjukdom han i valkampanjen sa sig vara återhämtad från. Ingen behöver tveka om att chávistas kommer att genomdriva sin egen vilja om hur den konstitutionella krisen kommer att lösas. Ingen behöver tvivla på att det bli den som har mest vapen som vinner. Chávez försökte själv en gång gripa makten i en militärkupp, han misslyckades och sattes i fängelse som bör ske med varje upprorsmakare mot en demokratisk regering. Tyvärr var den demokratiska regering som Chávez försökte störta alltför liberal och släppte upprorsmakaren i förtid. Det fick den regeringen och framförallt det venezolanska folket äta upp.
Och i USA blev det, i motsats till i Frankrike, omval av den sittande presidenten. Visst var det kris när Obama vann presidentvalet 2008, men det värsta var passerat. Obama har inte gjort mycket för att få landet på rätt köl. Och hans popularitet var i dalande. Men dels var Republikanernas kandidat inte den starkaste, dels lyckades Obama mobilisera de som varit entusiastiska 2008 men sedan falnat i glöden, dels hjälpte stormen Sandy till under de allra sista dagarna av valkampanjen.
I en rad länder har utvecklingen gått åt fel håll och i valen har fel kandidater segrat. Naturligtvis ska det vara fritt fram för ett folk att välja en usel regering. Men i många fall har valet inte alls varit fritt. Och i andra fall, där valet gått rätt till, är det stor risk att det i lika stor utsträckning är vi som inte gjort dumma val som drabbas av den ansvarslösa politik som de valda för. Se bara på hur det är i Grekland!