En av den moderna ekonomins mest dynamiska områden är välfärdssektorn – vård, skola med mera. Vården har lagt beslag på en ökande del av produktionen och det har därmed blivit viktigt att effektivisera verksamheten. Verksamheten har sedan tidigare varit den offentliga sektorns monopol, med därav följande bristande tryck på effektivisering och även en förhållandevis låg lönenivå. Eftersom det dessutom varit en kvinnodominerad bransch är arbetsgivarmonopolet den vid sidan av kortare arbetstider helt dominerande förklaringen till att kvinnor har lägre inkomster än män. De som varit sysselsatta i verksamheterna har inte haft någon alternativ arbetsgivare om lönerna blivit för låga. Det har bara varit att finna sig i vad monopolisten har att erbjuda.
Genom privatisering och konkurrensutsättning har produktivitetsutvecklingen äntligen tagit fart. Det har resulterat i att de som varit bäst på att organisera verksamheterna har börjat tjäna bra med pengar. Välförtjänta pengar, eftersom de skapat en bättre verksamhet som ger bättre resultat för lägre kostnad.
Den effektivare verksamheten i de privata företagen har tvingat också de kommunala och statliga verksamheterna på området att förbättra sig. Alla har blivit bättre. Svenska folket har fått mer nyttiga samhällstjänster till lägre kostnader. Hela denna dynamiska process har blivit möjlig genom att entreprenörer har satsat kapital och engagemang i arbetsmodeller som de tror på. De som har haft framgångsrika modeller har tjänat på saken, de som har haft misslyckade modeller har försvunnit från marknaden.
Den naturlig slutsatsen av den här utvecklingen borde vara att vi behöver mer av samma. Fler entreprenörer som på egen risk tar över ansvaret för större delar av välfärden. Gärna med samhället som den som betalar, men det är en helt annan sak. Hyllningar av dem som tjänar bra, eftersom de visat att de förmår producera större samhällsnytta än vad de förbrukar i resurser. Entreprenörerna borde vara sektorns hjältar! För visst vet vi, efter bara en stunds eftertanke, att en entreprenör är bättre på att organisera en bra verksamhet för kundernas bästa, än att den som slagit sig fram genom en karriär i ett politiskt parti. Är det inte läkaren med ekonomiskt sinne och organisationstalang som förmår skapa en bättre verksamhet än den som skapas efter politiska kompromisser i stängda sammanträdesrum, där antalet röster i nästa val och förmågan att få pressen att skriva bra om det egna partiet är avgörande?
Men det är inte det valet som görs i politiken. Nu förs istället ett förenklat och grundfalskt resonemang om att duktiga entreprenörer “stjäl” skattebetalarnas pengar om de gör vinst. Tvärtom, de gör vinst bara om de tillför skattebetalarna mer resultat än vad politikerna förmår att göra!
Allra värst och mest inskränkt i den här skolan är Vänsterpartiet som lever i en ekonomisk vanföreställning vars fundamentala komponent, mervärdeteorin, kunde påvisas vara falsk redan på 1860-talet. Den har inte blivit mindre falsk sedan dess! Vänsterpartiet har nu lyckats få med sig de två regeringspartierna på att tillsätta en utredning om välfärdsföretagen, en utredning vars grundförutsättning syns i resonemanget kring vinster i välfärden. Ska vinster i välfärden förbjudas? Nja, kanske inte helt, men avkastningen på satsat kapital ska bara tillåtas vara mycket låg, något bättre än bankräntan (och den vet vi ju vad den är idag). Det hela ska regleras i detalj. I och med tillsättandet av utredningen har man lagt en våt filt över hela välfärdssektorn. Vem vill satsa på något nytt och dynamiskt om verksamheten kan bli förbjuden redan 2017? Den som startar nu kan vara säker på en sak, det går back 2015. I bästa fall kan det bli ett litet överskott 2016, men troligen inte förrän 2017 eller 2018. Att starta nytt under rådande premisser är som att kasta pengarna i sjön, med ett litet hopp om att dumheterna som är på gång inte ska förverkligas.
Svensk välfärdssektor kommer genom den förda politiken att drabbas av flera års eftersläpning och en återgång till det gamla och dåliga.