När vi tar upp två sedan länge avlidna personer (Elvis dog 1977 och Dick 1994) så är det för en inte ointressant fotnot i historien, som inträffade den 20–21 december 1970. Tre veckor tidigare hade Elvis träffat vicepresident Spiro Agnew i Palm Springs och diskuterat vad han kunde göra för sitt land. Nu (den 20 december) var Elvis på väg till Washington och hamnade på planet bredvid senatorn George Murphy. Samtalet utföll så att Elvis bestämde sig för att söka upp presidenten för att erbjuda sina tjänster som agent till förfogande vid Federala Narkotikabyrån.
Elvis skrev ett mycket svårläst och knaggligt brev på American Airlines brevpapper (det måste ha varit en gropig flygning, eller så hade Elvis fått i sig några järn för mycket). Morgonen därpå knackade Elvis personligen på i Vita Huset och bad att få träffa presidenten. Det gick naturligtvis inte så där direkt, inte ens för Elvis Presley. En febril aktivitet vidtog och läget analyserades av Nixons medarbetare, som snabbt kom fram till att ett möte skulle vara bra. På eftermiddagen fick så Elvis tillfälle att besöka Ovala Rummet och skaka hand med presidenten och de förde ett samtal om utvecklingen i landet och Elvis möjligheter att göra insatser mot narkotika. Han erbjöd sig att bli en ”federal agent at large” och uttalade sin skepsis mot den tidens vänsterextremister som SDS och Svarta Pantrarna. Han uttryckte också sitt ogillande av knarkkulturen och hippierörelsen och underströk att han – Elvis – på ett helt annat sätt än presidenten skulle kunna tala till ungdomen om knarkets fördärvlighet än vad ”etablissemanget” kunde göra. Elvis förklarade också hur mycket han gillade presidenten och överlämnade några signerade porträtt av sig själv och en Colt-revolver. När Elvis lämnade Vita Huset omfamnade han Dick.
Vid samtalet med presidenten passade Elvis på att ge en känga till konkurrenterna i pop-världen, The Beatles. Inte nog med att de hade knarkat, de hade rest på turné till USA och sedan tagit med sig alla pengarna de tjänat hem till England utan att göra något för Amerika, tvärtom hade de snarast bedrivit anti-amerikansk verksamhet. Underförstått spenderade i alla fall Elvis sina pengar mest på amerikanska företag som gav sysselsättning åt amerikanska arbetare.
Dokument i form av faximil på Elvis handskrivna brev, PM som upprättades före och efter mötet i Vita Huset och tre bilder på Elvis Presley och Richard Nixon.
Du kan läsa vidare på National Security Archives hemsida, där också bilderna finns att beundra