Carl Bildt avgår. Eftersom partiet haft de bästa opinionssiffrorna när han varit frånvarande från landet borde förlusten inte vara så svår, om det inte vore för att det saknas starka kort att ersätta honom med. Lars Tobisson hade redan innan Bildts besked fått veta att han inte var önskvärd av valberedningen. Partiets presidium vid sidan av Bildt är Tobisson (61) och Gun Hellsvik (57). Båda anses väl idag för gamla att PÅBÖRJA en bana som partiledare, även om Gösta Bohman var 59 när han valdes 1970 – och han stannade på posten i elva år.
Kraven på en partiledare är stora. För framgång krävs bland annat: massmedial begåvning, trovärdighet (som skapas genom kompetens), ledarskap (som ofta helt saknas hos “vanliga” riksdagsmän), förankring i den egna partiorganisationen, kontaktförmåga och ett visst mått av folklighet. Det skadar inte med politiska visioner heller, men det blir ju allt mindre av den varan, eftersom förmågan att nå resultat och fatta beslut värderas allt högre, och den som har en stark politisk uppfattning är inte den som kan förhandla fram en lösning som får majoritet… De här kraven är vad som bör ställas på den idealiske partiledaren. Ingen lär uppfylla dem alla.
Bland de kandidater till partiledarposten som nämnts är det knappast någon som väcker någon större entusiasm hos vare sig en bredare allmänhet eller hos moderata aktivister. Det är väl i första hand tre personer som nämnts i diskussionerna: Per Unckel, Bo Lundgren och Chris Heister.
När Anders Björck skulle avgå som MUF-ordförande 1971 fanns det två toppkandidater till efterträdare: Per Unckel och Hans Sandebring. Unckel ställde ultimatum, blev inte han ordförande skulle han lämna politiken. Märkligt nog accepterade valberedningen Unckels ultimatum. Sandebring stannade lojalt kvar i organisationen, men gjorde senare karriär som generaldirektör. Unckel har senare gärna sålt sina idéer (om de funnits) eller anpassat sin linje för att vinna partipolitiska poäng.
Bo Lundgren har, liksom Per Unckel, varit minister. Främst på hans meritlista från den tiden står att han socialiserade Gota Bank, sedan moderbolaget gått i konkurs. Han sydde ihop finansiella stödpaket på tiotals miljarder till de bankdirektörer som spekulerat bort pengarna på fastighetsspekulationer. Om Bo Lundgren blir partiledare och sedan kanske statsminister kommer säkert ambitiösa journalister och politiska fiender att gräva i hans förflutna. Om sådant grävande fick Mona Sahlin på fall kan man fråga hur Bo Lundgren skulle klara sig, åtminstone om man ska tro vad han själv vid väl glada tillfällen berättat om sin verksamhet i riksdagshuset. Något som vi inte kan återge eftersom uppgifterna för vår del varken finns på bandinspelningar eller pappersdokument. Men någonstans kanske de finns i den formen.
Chris Heister saknar i motsats till de andra två toppkandidaterna erfarenhet som minister. Men det var det ju för inte alltför länge sedan ingen moderat som kunde ståta med. Hon lär dock inte vara någon kandidat för den som vill se förnyelse. Av de tre är hon den som genom åren har arbetat allra närmast Carl Bildt och därför rimligen bör vara den som skulle stå för mest kontinuitet och minst förändring.