På fredag den 4 juni är det tio år sedan massakern på Den Himmelska Fridens torg. I Europa kommer vi ihåg 1989 för att det var året då Berlinmuren och med den kommunismen föll. I Kina gick det sämre. Pekingstudenternas protest krossades i blod med hundratals – om inte tusentals – döda.
Inför tioårsdagen har den kinesiska kommunistregimen förberett sig genom att stänga av valda delar av Den Himmelska Fridens torg för renovering och genom att tillfälligt dra in tillståndet för utländska journalister att verka i Kina. Utländska journalister behöver tillstånd för att kunna arbeta i Kina. Och många med bas i bland annat Hongkong har fått tillstånd att arbeta till och med den 31 maj. Sedan har det uppstått “byråkratiskt krångel”, så att tillstånden inte ska kunna förnyas förrän med god marginal efter den 4 juni.
Massakern på den Himmelska Fridens Torg (Tienanmen) i Peking den 4 juni 1989 var slutet på en period av viss liberalisering i Kina. Alltsedan 1949 har Kina varit en kommunistisk diktatur med stark centraliserad makt till Kommunistpartiets ledning och nästan total avsaknad av det som vi kallar grundläggande mänskliga fri- och rättigheter.
Emellanåt har det funnits tendenser till en viss uppluckring av systemet. En av dem som inom Kommunistpartiets ram stod för detta, åtminstone för upprensning av korruptionen, som alltid är en naturlig ingrediens i ett planekonomiskt system, var Hu Yaobang. Han hade varit partichef och fått sparken för sina ansträngningar 1987. Den som sparkade honom var högste chefen för Kommunistpartiet Deng Xiaoping. Hu avled den 15 april 1989 och några veckor senare samlades studenter på Den Himmelska Fridens Torg för att fira hans minne.
Hyllningen till Hu ändrade successivt karaktär och blev till krav på demokrati och slut på privilegiesamhället. Demonstrationerna i Peking spred sig runt om i landet. Plötsligt kunde ett folk som varit så förtryckt att det inte kunnat knysta om demokrati på 40 år kräva just demokrati. Till en början höll sig polisen i bakgrunden och demonstrationerna fortsatte. Från början av maj höll studenterna dygnet runt till på den Himmelska Fridens Torg, så småningom fanns tiotusentals studenter på plats.
Det var partichefen Deng Xiaoping som personligen fattade beslut om att sätta in militär mot studenterna. De första styrkorna som kallades in vägrade dock att skjuta på studenterna, vilket fick till följd att flera de officerare som vägrat att ge skjutorder avrättades. Natten till den fjärde juni hade nya styrkor kallats in, den 27:e divisionen marscherade in på Den Himmelska Fridens torg med stridsvagnar. Man sköt besinningslöst omkring sig och stridsvagnarna körde rätt fram utan att bry sig om människorna som stod i deras väg. Det är osäkert hur många människor som dödades – Kommunistpartiet har järnhård kontroll över nyhetsförmedlingen – även om det inte gick att hindra att uppgifter spreds i världen om själva massakern. Antalet dödsoffer var dock många hundra, kanske kan de räknas i tusental.
Makten i Kina är utomordentligt koncentrerad, men under senare år har man släppt efter på den planekonomiska kontrollen, vilket lett till framväxten av delar av samhället med en dynamisk ekonomi (andra delar styrs fortfarande efter planekonomiska metoder – skillnaden mellan de två delarna av samhället blir alltmer iögonenfallande). En friare ekonomi kommer förr eller senare att tvinga fram också ett friare politiskt system. Men än så länge är alltså den politiska diktaturen total. Det är den “politiska stabilitet” som statsminister Göran Persson hyllade när han var på besök i Peking. En stabilitet byggd på grunden av tusentals mördade studenter.