För bara några år sedan propagerade miljöaktivister för dieselbilar. De har nämligen lägre bränsleförbrukning och därmed lägre koldioxidutsläpp än bensindrivna bilar. När tillräckligt många köpt dieselbilar, för att vara ”miljövänliga”, kom aktivisterna på att dieselbilar släpper ut mer kväveoxider än bensinbilar. Och kväveoxider är – i motsats till den i atmosfären (och utandningsluften) naturligt förekommande koldioxiden – en förorening. Idag är dieselbilar det fulaste som finns.
Istället är det elbilar som gäller. De är ”miljövänliga” om man inte räknar med att batterierna måste produceras och för detta krävs brytning av sällsynta jordartsmetaller, som många miljöaktivister misstycker till. En del av ”miljövänligheten” uppnås tack vare att man räknar med utsläppen noll i samband med själva elproduktionen. Vilket vore sant om elen producerades med vattenkraft eller kärnkraft (vindkraftverk har så kort livslängd att själva produktionen av vindkraftverken skapar negativa miljöeffekter). I själva verket är det så att energin för elbilar kommer att tillhandahållas med hjälp av marginellt producerad el. Den består i Sverige av mycket smutsig oljekraft som sätts in vid hög belastning eller importerad kolkraft från Danmark, Tyskland eller Polen. Den tyska kolkraften är dessutom ofta producerad med hjälp av det smutsigaste kolet, brunkol. När Finland får sina nybyggda kärnkraftverk kan bilden ändras något, men det dröjer.
Men det är ytterligare en faktor som sällan kommer med i beräkningarna. Elbilar slipper för närvarande undan från bensin- och dieselskatter. En betydande del av dessa skatter används för byggande och underhåll av vägnätet. Det är högst rimligt att bilister betalar för utnyttjande av vägnätet. Idag sker det genom bensin- och dieselskatter, som används som närmevärde för hur mycket man sliter på vägarna. Följdriktigt kan lantbrukare som mest kör sina traktorer på de egna åkrarna köpa diesel utan dieselskatt.
När det finns ett litet fåtal eldrivna bilar på våra vägar spelar det inte så stor roll om det inte kommer in någon skatt från de bilarna. Men det skulle se annorlunda ut om elbilarna skulle svara för 20-30 procent av trafiken, eller mer. Då skulle det bli ett stort hål i kassan. Helt visst är det rimligt att även elbilsägare betalar för sin del av vägbyggande och vägunderhåll. Vi lär få någon form av vägskatt som drabbar också elbilar, kanske kilometerskatt av det slag som funnits förut i Sverige.
Bränsleskatterna utgör idag 55 miljarder kronor per år, det allra mesta kommer från bensin- och dieselskatter (tågen betalar nästan ingen skatt alls). Och det mesta används för att bygga och underhålla järnvägar, tunnelbanor, spårvägar med mera. Men ungefär 15 miljarder om året går till vägbyggande och vägunderhåll.
Skulle elbilar bli så vanliga som politikerna hoppas kommer de att upptäcka att de har ett gigantiskt hål i kassan. Det kommer naturligtvis att fyllas igen med nya skatter och rimligen handlar det till en stor del om nya vägskatter för eldrivna fordon.
Bild: Carina Andreasson/Mostphotos