Under flera decennier har världen och mänskligheten styrt åt rätt håll. Världssvälten har om inte utplånats, så minskats med över två tredjedelar. Kapitalismen har erövrat Kina och fört en miljard människor bort från yttersta fattigdom (även om de lever kvar under kommunistisk diktatur). Under 1990-talet fick hela östra Europa den frihet som förnekats dem under femtio år. Till och med Sverige fick uppleva avreglering, renässans för den fria företagsamheten och slut på det socialdemokratiska maktmonopolet.
Fram till för bara ett par år sedan såg det mesta ut att accelerera åt rätt håll. Så inte längre. För ett år sedan satsade det ukrainska folket på frihet. Idag lever en miljon människor som flyktingar undan rysk de facto-invasion. Kriget fortgår och Väst sätter inte ned foten. Flera EU-länder (Ungern och Grekland) intar snarast en pro-putinsk hållning. Alltfler utgår från att Putin kommer att fortsätta sin offensiv mot Centralasien eller Baltikum – det senare Sveriges nära grannar.
I Grekland har en fullständigt ansvarslös regering av ett vänstermärke som inte setts sedan kommunistdiktaturerna föll tagit över makten. De vill köra den grekiska ekonomi som börjat hämta sig tillbaka ner i botten.
I Mellanöstern trodde vi att vi sett det värst tänkbara av terrorism med organisationer som Hamas och al Qaida. Men det kunde bli värre. IS har tagit kontrollen över stora delar av Syrien och Irak och kontrollerar sedan i juni förra året Iraks näst största stad Mosul. Meningsfränder till IS i Nigeria under namnet Boko Haram mördar urskillningslöst, bränner ner kyrkor och kidnappar flickor som säljs som slavar. Liknande rörelser har inflytande i flera andra arabländer.
I Indien tog förra året den marknadsorienterade Narendra Modi över som premiärminsiter. Hans långa reformprogram bådade gott för att Indien skulle återgå till den snabba tillväxt som kännetecknade landet för några år sedan. Men bara i veckan som gick fick Modis parti nöja sig med 3 platser av 70 (Kongresspartiet fick inte en enda) i regionalvalet i New Delhi. Uppenbart är att Modis reformprogram som kunde ge (relativt) välstånd åt en miljard indier försvagas av valutgången.
I Sverige vann en minoritet med Socialdemokraterna i spetsen och med två små extremistpartier som stöd makten. Borgerligheten kapitulerade efter tre månader och vill nu inte ens driva det program de gick till val på i Riksdagen. När det ryska hotet växer tar den S-märkte försvarsministern resoluta tag, men vad hjälper det när utrikesministern förlitar sig på att FN ska stoppa ryssarnas offensiv mot Ukraina och i förlängningen svenska grannländer och kanske Sverige självt?
Det går utför med världen och Sverige.