De socialdemokratiska sidoorganisationerna satsar för närvarande miljoner på etiskt tvivelaktiga reklamkampanjer. På Tunnelbanan i Stockholm finns till exempel en affisch från Hyresgästföreningen som (försedd med en bild på en lyxvilla och en trist hyreskasern) proklamerar att bara villaägarna får göra ränteavdrag. En uppenbar lögn. Självklart får även ägare av hyreshus och bostadsrätter göra ränteavdrag. Annars skulle hyrorna vara mycket högre än idag. Dessutom har staten genom generösa subventioner till framförallt kommunala bostadsföretag sett till att det kunnat byggas alltför många och alltför stora lägenheter – som det genom subventionerna (som hindrar bostadsbolagen att gå i konkurs) kan hyras ut till för höga hyror! Marknadshyror skulle bygga på marknadsvärden på fastigheterna, och värdena blåses nu upp av de subventioner som följer fastigheten. Om kapitalvärdet på fastigheterna sänktes till sin “naturliga” nivå skulle hyrorna sjunka!
Partiet självt annonserar på temat att sänkta anslag inte gör vården bättre. Det är en truism. Det beklämmande är däremot att höjda anslag inte gör vården bättre. Den kommun som haft störst problem med åldringsvården är Solna, där en koalition mellan socialdemokraterna och centern genomförde en kraftig skattehöjning för att satsa på vården. Vi vet alla hur det gick.
Förstamajtalen gav en ytterligare föraning om vad som komma skall. “Höögern” är tydligen samma gångbara hot som på Tage Erlanders tid. Även om socialdemokraterna idag på punkt efter punkt tvingats krypa till korset och införa “höögerns” politik.
Ytterligare en fråga där det är långt till sanningen när socialdemokraterna för ordet är arbetslösheten. Sysselsättningen är idag ungefär densamma som för fyra år sedan. Då – under den borgerliga regeringens sista månader – ökade sysselsättningen med cirka 10 000 personer i veckan. Tyvärr varade den uppgången bara några månader. Sedan dess har arbetslösheten minskat – men sysselsättningen har inte ökat. Skillnaden beror på att alltfler plockats bort från arbetskraften genom förtidspensioneringar och tvivelaktiga utbildningssatsningar. De har förvandlats från närande till tärande delar av det svenska samhället. Det är inte genom sådant vi kan börja klättra upp från den 18:e-plats inom OECD som Sverige befinner sig på för närvarande (senast har Finland, Irland och Storbritannien passerat Sverige, Spanien lär göra det under 1998)