Jämställdhetsombudsmannen har i veckan släppt ut en SIFO-undersökning som handlar om sexuella trakasserier. JÄMO har en mycket frikostig definition av vad som är sexuella trakasserier. JÄMO utgår från att den som är ”drabbad” själv ska avgöra vad som är trakasserier, och dit kan all form av ”ovälkommet uppträdande” räknas. Till trakasserier hör bland annat skämt, blickar (!), förlöjligande, generaliseringar och ignorerande (!). Med den vidlyftiga definitionen finns det nog få som inte blivit sexuellt trakasserade. Och det som av en person skulle uppfattas som en normal social kommentar, en komplimang eller en flirt kan av en annan i exakt samma situation anses vara sexuella trakasserier.
De vidlyftiga definitionerna gör att det finns en betydande risk att man förringar ett allvarligt problem. Om i stort sett vem som helst av JÄMO kan anse sig ha blivit utsatt för sexuella trakasserier kommer snart de verkliga sexuella trakasserierna att bagatelliseras, eftersom allmänheten kommer att få uppfattningen att termen är en ny form av PK-dravel.
SIFO-undersökningen – där de som svarat knappast använt sig av JÄMOs vidlyftiga definition på termen ”sexuella trakasserier” – visar att 12 procent av kvinnorna (och 2 procent av männen) ansett sig vara sexuellt trakasserade. I genomsnitt anser sig därmed 7 procent av befolkningen ha blivit sexuellt trakasserade.
Intressant är att miljöpartister anser sig mest utsatta av alla. Där anser sig hela 19 procent ha blivit utsatta för sexuella trakasserier. Vänsterpartisterna ligger inte långt efter med 14 procent. Det finns knappast några belägg för att miljöpartistiska eller vänsterpartistiska kvinnor skulle vara mer attraktiva än andra, och därmed ådra sig mer uppmärksamhet från det motsatta könet. Åtminstone de manliga läsarna av ”Veckans Contra” har nog uppfattningen att miljöpartistiska kvinnor i genomsnitt är de fysiskt minst attraktiva, följda av vänsterpartister. Ändå anser sig just dessa vara mest utsatta för sexuella trakasserier!
Det indikerar att det snarare är deras tänkande inte deras omgivning som är avvikande från genomsnittet. Anhängarna av de två partierna har helt enkelt en verklighetsfrämmande uppfattning. Det kan inte gälla bara frågan om sexuella trakasserier utan säkert hela det politiska spektret.