1938 anslöts det i huvudsak tyskspråkiga området Sudetenland (i Tjeckoslovakien) till “moderlandet” Tyskland. Med jublande folkmassor på gatorna enligt av de tyska makthavarna kontrollerade journalfilmer. 2014 anslöts det i huvudsak ryskspråkiga Krim i Ukraina till “moderlandet” Ryssland. Med jublande folkmassor på gatorna enligt av de ryska makthavarna kontrollerade TV-kanaler.
I nådens år 1938 ställde nationalistiska och populistiska partier i Europa upp på Tysklands sida. I nådens år 2014 ställer nationalistiska och populistiska partier upp på Rysslands sida.
Ryssarna marscherar vidare. De försöker nu använda
samma teknik som de använde på Krim för att kapa åt sig ytterligare delar av Ukraina. Ukrainarnas förmåga har visat sig vara begränsad. Korrupta poliser har låtit sig mutas att ställa upp på ryssarnas sida.
Det finns bara ett ord som Vladimir Putin förstår. Makt. Om Ukraina ska bevaras som nation måste de vara beredd att säga ifrån. Det går inte att lämna över byggnader och baser om folk kommer med knölpåkar.
Inte ens svensk polis skulle låta ett gäng med knölpåkar beväpnade ligister ta över ett lokalt polishus eller stadshus. På några ställen har man låtit ligister på vänsterkanten ockupera “oförargliga” byggnader (rivningskåkar och liknande). Men ockupanterna har konsekvent svultits ut. Polisen har bevisat att det är polisen som har våldsmonopol och en skyldighet att upprätthålla lag och ordning i landet. Klarar inte de ukrainska myndigheterna av att göra detsamma i sitt hemland riskerar anarki att bryta ut. Ukrainas nya ledning måste visa att ett land inte styrs med fester på torget i Kiev. Ett land styrs med en fungerande administration som skyddar samhället mot anarkistiska våldsinslag.
Putin förstår detta alltför väl. Han förstår en annan sak också: Maktspråk. Bara ett fast och konsekvent motstånd kan hindra Putins frammarsch. NATO har förstått hur man hanterar Putin genom att skicka stridsflyg för att bevaka de baltiska ländernas gränser med en helt annan intensitet än tidigare.