I en konkurrensutsatt ekonomi måste vi ta tillvara de möjligheter som finns att bygga upp ett fungerande och välståndsskapande näringsliv. Ett land kan inte leva på att vakta varandras barn och köra varandras sopor. Det måste finnas ett näringsliv som svarar för den grundläggande produktionen, på vilken alla stödfunktioner i slutänden bygger.
I ett öppet samhälle med fri handel är det viktigt att ta tillvara de konkurrensfördelar som vi har i vårt land. De fördelarna har tagit sig uttryck i framgångsrika näringar som visat sig vara internationellt konkurrenskraftiga. Nästan undantagslöst är det så att de branscherna motarbetas av vår inhemska vänster, som vill föra Sverige tillbaka både ekonomiskt och utvecklingsmässigt. Kärnkraften är en sådan bransch, där Sverige en gång intog en världsledande position och där idag svenska företag inte ens förmådde lämna en offert till vårt grannland Finland, när det skulle bygga ett femte kärnkraftverk (två av de fyra som redan finns är byggda av Asea-Atom). Svensk bilindustri har varit mycket framgångsrik, men svensk vänsterpolitik går i trafiksammanhang i huvudsak ut på att motarbeta bilismen och transporter över huvud taget. En annan traditionellt framgångsrik svensk bransch har varit pälsnäringen. Det har gällt hela kedjan från pälsdjursuppfödning till design och produktion av sofisitikerade modeplagg. Det har varit fråga om småföretag som framgångsrikt slagit sig fram på världsmarknaden och som svarat för en betydande del av sysselsättningen i områden som ofta saknat andra näringar. Ett litet gäng militanta extremister har genom våldsaktioner som fått pågå nästan opåtalade av samhället, fått en hel bransch i gungning. Sverige styrs i viktiga och avgörande frågor inte av de demokratiska krafterna, utan av en mobb som tar lagen i egna händer. Och mobben får hållas. Med de attityder som de styrande uppvisar lär vi få se mer av den varan framöver.
Vänstern kommer inte att nöja sig förrän det svenska välståndet pressats tillbaka ännu mer så att en ännu större del av vårt folk blir beroende av allmosor från staten. Var den nu ska få pengarna ifrån när näringslivet inte får utvecklas och därmed inte kommer att kunna utgöra det ymnighetshorn för skattmasar som det utgör idag.