Den nye påven Franciskus har, på samma sätt som hans föregångare Johannes Paulus II, satt igång sitt ämbete med en rivstart. Här ska det röras om i den tröga administrationen i Vatikanen, kurian. Påven vill också föregå med gott exempel som en tjänare, inte en som utnyttjar sitt höga kyrkliga ämbete för egen vinning. Det har funnits mycket av det i den katolska kyrkan under senare år, senast biskopen i Limburg i Tyskland Franz-Peter Tebartz-van Elst som skaffade sig en tjänstebostad för 25 miljoner kronor, tidigare en irländska biskop som använde kyrkans pengar för sina oäkta barns försörjning, för att inte tala om alla sexuella övergrepp mot barn inom kyrkan. Som en symbolhandling flyttade Franciskus inte in i den gamle påvens stora lägenhet utan nöjde sig med en enkel tvårummare och han har även i övrigt försökt sprida uppfattningen att han är en man med blygsamma anspråk på det materiella.

En hel del har varit misstänksamma mot den nye påvens bakgrund i Argentina. I många länder i Latinamerika har den så kallade befrielsteologin varit stor. Befrielseteologin är mer än vänsterpolitisk rörelse än en teologisk ståndpunkt; riktningen har sina rötter i Latinamerika. Mest kända namn är den brasilianske biskopen Hélder Cámara och den likaledes brasilianske teologen Leonardo Boff. Men rörelsen har även funnits företrädd i Franciskus hemland Argentina samt i många andra latinamerikanska länder. Själv har påven dock företrätt en mer konservativ linje. Men han kan rimligen inte ha undgått att påverkas av strömningarna i det samfund där han har verkat under så många år.

Det visade sig att så verkligen var fallet när påven samlade sina tankar i ett första apostoliskt förmaningsord med titeln Evangelii Gaudium. Där hävdar påven att marknaden är en ny tyranni som skapar fattigdom, klyftor och utanförskap. I den nästan 200 sidor tjocka skriften har påven nästan inte ett gott ord att säga om samhällsutvecklingen under de senaste hundra åren. Med undantag för ett pliktskyldigt erkännande av framsteg inom hälsa, utbildning och kommunikationer. Däremot hävdar han att ett orättvist marknadsekonomiskt system dödar – och därmed står i strid mot Femte Guds Bud. Påven har inte en aning om hur de fattiga människorna hade det förr – och hur de har det idag. Han har inte heller en aning om vilka enorma framsteg som världen och människorna nått tack vare marknadsekonomin.

I en intervju som gjordes för ett antal jesuittidningar i höstas gjorde Franciskus liknande uttalanden. Han kritiserade bland annat den välkända ekonomiska sanningen om “trickle-down”, att välståndstillväxt som tillfaller de rika med nödvändighet sprider sig till de fattiga när de rika köper varor och tjänster som ger de fattiga inkomster. Påvens uppfattning rönte högljudd kritik i USA, inte minst från den välkände radioprataren Rush Limbaugh, som beskyllde påven för att vara marxist. Det fick påven att replikera i en intervju i den italienska tidningen La Stampa. Han försäkrade i intervjun att han inte var marxist och att marxismen var fel (fattas bara, marxismen bygger ju på ateistiska principer och det vore ju väl magstarkt om just påven skulle ansluta sig till en ateistisk doktrin). Men han sa samtidigt att han mött många marxister som var goda människor. Han ansåg att det ekonomiska systemet var orättvist i grunden. Och stred mot Katolska kyrkans sociala doktrin. Den som vill veta vad som är Jesu lära om kapitalismen kan läsa liknelsen om de tio punden i Matteus 25 kapitel (vers 14-30). Den påminner inte mycket om påvens ståndpunkt.

I en biografi om påven som kom på svenska i slutet av förra året, “Påven Franciskus – samtal med Jorge Bergoglio” finns flera anmärkningsvärda avsnitt. Ett där han talar illa om “de totalitära experimenten under 1900-talet, fascism, nazism, kommunism eller liberalism”. Påven jämställer liberalismen med kommunismen och nazismen! Karln vet uppenbarligen inte vad han talar om.

Påven bör hålla tyst om det han inte förstår. Låt honom gärna tala om teologi och tro, men han ska hålla tassarna borta från ekonomi. Där var Jesus betydligt vassare i sin analys.

 
Matteus 25:14-30 hittar Du här:
Det blir nämligen som när en man skulle resa bort och kallade till sig sina tjänare och lät dem ta hand om hans egendom. Den ene gav han fem talenter, den andre två, den tredje en, åt var och en efter hans förmåga. Sedan reste han därifrån. Den som hade fått fem talenter gav sig genast i väg och gjorde affärer med dem så att han tjänade fem till. Den som hade fått två talenter tjänade på samma sätt två till. Men den som hade fått en talent gick och grävde en grop och gömde sin herres pengar. Efter lång tid kom tjänarnas herre tillbaka och krävde redovisning av dem. Den som hade fått fem talenter kom och lämnade fram fem till och sade: ’Herre, du gav mig fem talenter. Här är fem till som jag har tjänat.’ Hans herre sade: ’Bra, du är en god och trogen tjänare. Du har varit trogen i det lilla, jag skall anförtro dig mycket. Gå in till glädjen hos din herre.’ Den som hade fått två talenter kom fram och sade: ’Herre, du gav mig två talenter. Här är två till som jag har tjänat.’ Hans herre sade: ’Bra, du är en god och trogen tjänare. Du har varit trogen i det lilla, jag skall anförtro dig mycket. Gå in till glädjen hos din herre.’ Den som hade fått en enda talent steg också fram. ’Herre’, sade han, ’jag visste att du är en hård man, som skördar där du inte har sått och samlar in där du inte har strött ut. Jag var rädd och gick och gömde din talent i jorden. Här har du vad som är ditt.’Hans herre svarade honom: ’Du är en slö och dålig tjänare, du visste att jag skördar där jag inte har sått och samlar in där jag inte har strött ut. Då skulle du ha lämnat mina pengar till banken, så att jag hade kunnat få igen dem med ränta när jag kom. Ta nu ifrån honom talenten och ge den åt mannen med de tio talenterna. Var och en som har, han skall få, och det i överflöd, men den som inte har, från honom skall tas också det han har. Kasta ut den oduglige tjänaren i mörkret där ute.’ Där skall man gråta och skära tänder.