Det börjar dra ihop sig till skolavslutningar och studenterna sjunger “Den ljusnande framtid är vår”. En färsk undersökning av ungdomarnas inställning till omvärlden visar att det kanske finns substans i sångstrofen nu. Till skillnad för hur det var för trettio år sedan då kommunismens spöke härjade i skolor och på universitet och kollektiva lösningar var det enda saliggörande.
Så är det inte idag. Ungdomar – i åldrarna 15 till 25 år – har idag en starkt individualistisk profil. De inser att de själva måste ta ansvar för sin framtid, att det inte finns något “starkt samhälle” som löser allt. De har sett att det ena trygghetssystemet efter det andra havererar. Att politiska löften bara är målsättningar. Att den som betalat inte alltid får det som betalningen avsåg – eftersom politikerna ändrar sig. Bostadsbidragen ska betalas tillbaka. A-kassan sänks. Kostnaderna för sjukvården höjs. Det enda som ligger fast är de höga skatterna.
Det finns numer en mycket sund skepsis mot det politiska systemet i den yngre generationen. Alltfler inser att ska saker och ting ordna sig får man ta ansvaret själv. Alltfler är beredda att starta egna företag. Och alltfler gör det. Dagens ungdomar, som borde ha annat att tänka på än pensioner de närmsta trettio åren, inser att de offentliga systemen lovar runt men håller tunt och är därför beredda att ta saken i egna händer – i form av privata försäkringar. En gångbar utbildning skaffar man sig gärna på eget initiativ utomlands. Hierarkier och disciplin är ute, flexibla nätverk och nya idéer är inne.
Men även om de flesta unga inser att de gamla tiderna är borta och att man måste ta saken i egna händer är det många, faktiskt en majoritet på ungefär 60 procent, som ser med viss saknad på det som var när deras föräldrar var unga. Men insikten är stor, den tiden är gången, man får lov att ta saken i egna händer.
Men en växande grupp, som idag är på ungefär 40 procent, har en annan attityd till den nya tiden. De är glada över att facket går kräftgång. De ser gärna att ineffektiva svenska företag säljs till utlänningar som kan få fart på dem. De vill hellre riva ner än bygga upp offentliga myndigheter som svarar för tryggheten. De vill inte ha fast jobb utan hellre hoppa från det ena till det andra för att utveckla sig själv.
Det bådar gott, det är sådana människor som kommer att stå för nytänkande och nyskapande som är så viktiga för Sveriges framtid. Problemet är att de här människorna – enligt undersökningarna – än så länge är i 15-25-årsåldern. Det är först om 10-15 år som de blivit tillräckligt gamla för att verkligen få genomslag i ekonomi och samhälle. Till dess får vi dras med inskränkta kollektivister födda på 1940-, 1950- och 1960-talen.