Storföretagen kan ju inte göra sin röst hörd i de allmänna valen – utom genom sina många anställda förstås. Men de stora börsföretagen kan rösta med fötterna om svensk politik. Och det ser ut som om de gör det just nu. Och rösten är: Nej tack.
Ett antal av de stora företagen har haft chansen att säga sitt om svensk näringspolitik i samband med stora fusioner under de senaste åren.
Asea gick ihop med Brown Boveri. Huvudkontoret placerades i schweiziska Zürich. Därifrån var det vid sammanslagningen tillåtet att driva affärer i Sydafrika. Zürich må vara halvhyfsat som finansiellt centrum, ungefär som Stockholm, men långt efter London, New York eller Frankfurt.
Pharmacia (som just flyttat sitt huvudkontor från Uppsala till Stockholm) gick ihop med Upjohn från Kalamazoo i Michigan. Till att börja med lades huvudkontoret i “neutrala” London, men det dröjde inte länge innan huvudkontoret flyttades vidare till Bridgewater i New Jersey. Det var alltså inget internationellt finanscentrum som lockade, utan en småstad.
Nobel Industrier gick ihop med Akzo. Huvudkontoret lades i Arnhem i Nederländerna. Inte heller det något internationellt finanscentrum.
Stora – världens äldsta företag – med huvudkontor i Falun gick ihop med Enso från Helsingfors. Huvudkontor i Helsingfors. Inget internationellt finanscentrum.
Nordbanken gick ihop med Merita Bank. Huvudkontor i Helsingfors, precis som för StoraEnso.
Och nu i veckan går Astra från Södertälje ihop med Zeneca. Huvudkontor i London. Här kan nyblivne ordföranden Percy Barnevik visserligen hänvisa till betydelsen av London-börsen. Men den har ju inte något av de andra fusionsföretagen ansett ha någon betydelse. Varför skulle den ha det just när det gäller denna företagssammanslagning?
Några rederiföretag har dessutom flyttat från Stockholm till Oslo, utan att det varit tal om fusioner (båtarna går runt på samma hav som när kontoret låg i Stockholm, de besöker vare sig Stockholm eller Oslo).
Ericsson förklarade för några veckor sedan att huvudkontoret i Stockholm ska delas upp mellan flera städer runt om i världen, även om det juridiska sätet fortfarande blir Stockholm.
Det är inte många av företagsledarna som talar klartext och säger varför de flyttar. Jo, de företag som flyttat till Helsingfors har rakt på sagt att den finska aktiebeskattningen gör det omöjligt att ha ett svensk-finskt bolag i Sverige. I övriga fall borde Sverige vara attraktivt eftersom det är någorlunda lätt att få tag på kvalificerad arbetskraft till i internationella mått löjligt låga löner. Däremot är det nästan stört omöjligt att få utlänningar att flytta till Sverige med de lönenivåer (efter skatt) som skulle bli aktuella här.
Men företagen litar inte heller i andra avseenden på Sverige. Just nu drivs en låginflationspolitik, räntorna är låga och regeringens två näringsministrar talar väl om näringslivet. Men vad händer i ett land där statsministern kan svänga 180 grader på ett par veckor i en fråga som tax-free-butiker och där man vet att två av de viktigaste politiska påtryckarna heter Gudrun Schyman och Birger Schlaug? Det är nog tryggt att ha sina bopålar på annat håll inför de framtidsutsikterna!
Vilka storföretag valde Sverige när det fanns ett annat alternativ????
Det var inte utan sina randiga skäl som storföretag som The Swire Group (Cathay Pacific) och Hongkong and Shanghai Bank flyttade sin hemvist från Hongkong till London i god tid innan kommunisternas maktövertagande i Hongkong. Visserligen skulle en kommunistisk politik (som vi ännu inte sett) i Hongkong leda till besvärliga ekonomiska konsekvenser för de två företagen, men bägge har trots allt huvuddelen av sina tillgångar utanför Hongkong och med hemort i London kan VD och styrelseordförande sova bättre om natten.
Dessvärre – för Sverige – är det så att Percy Barnevik kan sova bättre om natten med ABB i Zürich, AstraZeneca i London och StoraEnso i Helsingfors. Schweiziska, brittiska och finska regeringar är mer att lita på än de svenska.