Merita-Nordbanken förlade sin legala hemvist till Helsingfors, trots att Nordbanken var den större delen av rörelsen, trots att koncernspråket är svenska och trots att huvuddelen av företagsledningen är verksam i Stockholm. Stora Enso förlägger också sitt huvudkontor till Helsingfors, trots att en stor del av verksamheten ska styras från Stockholm och Falun och trots att Stora står för 60 procent av värdet och gamla Enso Gutzeit för 40 procent.
Motivet för bägge dessa företags lokalisering var enkelt. Skatteskäl avgjorde. Inte företagsbeskattningen, för den är fördelaktig i Sverige. Utan beskattningen av aktieägare. Finland har en lagstiftning som gör utdelning till en avdragsgill kostnad (det är ju ränta på aktieägarnas pengar, så det är ju egentligen lika självklart som att räntan på företagets banklån är avdragsgilla). Så är det inte i Sverige. I såväl Finland som Sverige betalar aktieägarna skatt på den utdelning de får. Svenska aktieutdelningar ska dock, i motsats till de finska betalas med pengar som redan är beskattade. Svenska aktieutdelningar belastas därmed med dubbel skatt, först 28 procent i företaget och sedan 30 procent hos den som får utdelningen, tillsammans gör det 49,6 procent. Att göra om ett finskt företag till ett svenskt innebär alltså en drastisk skattehöjning för aktieägarna och få finska aktieägare lär rösta ja till ett sådant förslag.
Det bör tilläggas att den kortlivade friheten från skatt på aktieutdelningar som infördes under Bo Lundgrens (m) tid som skatteminister inte hade löst de finska aktieägarnas problem. Det var skattefrihet för svenska fysiska personer, dessutom en skattefrihet som stack i ögonen på vänsterorienterade agitatorer som dolde att skatten redan var betald av bolaget när de gick till storms mot “kapitalisternas” skattefrihet.
Med öppnare gränser i Europa och minskade möjligheter för regeringarna att hindra stora affärer, kommer skattetekniken att bli alltmer avgörande. Vi har redan på några områden (tobaksskatten, “valpskatten”) fått se hur det internationella trycket gjort det omöjligt att bibehålla en alltför särpräglad svensk skattepolitik. Det kommer fler liknande skattesänkningar. Och då ligger allt som har med beskattning av kapital nära till hands. Redan idag placerar många svenskar sitt kapital på utländska banker och i utländska försäkringsbolag. Säljarna av finansiella tjänster förklarar trenden målande och precist: Det känns skönt att ha sina egna hårt ihoptjänade sparpengar i ett land där man vet att respekten för äganderätten är en annan än i Sverige.