Det enda större vägprojektet i Stockholm de senaste tio åren, Södra Länken, var ett projekt för 8 miljarder kronor, som trots att markreservationer fanns, grävdes ner till många miljarder i extra kostnad. Nu diskuteras “förbifart Stockholm” – en kringfart väster om Stockholm. Också den vägen, som beräknas kosta 20 miljarder kronor, ska grävas ner. Trots att större delen av vägen ska byggas i obebyggda områden. Att bygga tunnel blir i det här fallet femtio procent dyrare än att bygga vägen i markplanet. Fem-åtta miljarder kan användas till annat. Till ytterligare vägar (en hel Södra Länken faktiskt!). Till daghem. Till försvaret. Till skattesänkningar. Men bara om man bygger vägen i markplanet. Annars försvinner pengarna på själva tunnelgrävandet.
Det är naturligt att den som bor på en viss plats gärna ser att de stora trafiklederna går någon annan stans. Därför finns det alltid var man än bygger en väg motståndare till projektet. Men det finns också många som kommer att ha nytta av det. Kanske hundratusentals personer, vilket ska vägas mot de nackdelar som några få drabbas av.
Ett sätt att undvika konflikt med lokala intressen är att bygga allt större del av nya vägar i tunnel. Men det kostar och vi får alltså mindre väg för pengarna.
Det är naturligtvis rimligt att bygga tunnlar när topografin så kräver och undantagsvis när det gäller framkomlighet i de allra största städernas centrala delar. Men Södra Länken och Förbifart Stockholm går inte genom några centrala delar av Stockholms-regionen. De berör periferin där det finns gott om plats.
Till saken hör dessutom att säkerhetsfrågorna, oavsett hur stora belopp som satsas, kommer att vara ett svårare problem i en tunnel än på marken. Det har inträffat flera svåra olyckor i tunnlarna genom Alperna med sammanlagt hundratals döda. Följderna av en brand blir svårare och olyckor är mer svårbemästrade om de inträffar i en tunnel. Vid vanliga bilolyckor blir det också svårare med undsättningen i en tunnel. Tunneln i sig öppnar också möjligheter för fantasifulla terrorister, inte minst när det gäller tunnlar som är långa och tättrafikerade.
Tunneln är ett sätt att undvika konflikter med boende, men främst på skattebetalarnas bekostnad. Det blir i de allra flesta fall billigare att köpa ut de som drabbas av en väg ovan mark. Och vi kan få mycket mer valuta för de vägpengar som vi behöver för att få effektiva kommunikationer.