Valrörelsen har varit föga inspirerande. Knappast några viktiga frågor har diskuterats. Inte ens de stora grundlagsändringar som antagits som vilande har varit uppe till debatt. Alltså kan vi om en vecka vakna upp i ett samhälle där Riksdagen ger regeringen nästintill obegränsade befogenheter att träffa överenskommelser med främmande makter och där viktiga beslutsbefogenheter överförs från Stockholm till Bryssel – utan att frågan alls har varit uppe till öppen diskussion.

Knappast någon fråga har varit central i valdebatten och därmed har väljarna egentligen ett riktigt dåligt underlag att fatta beslut. För inte ens med god vilja kan man anse att Lars Leijonborgs krav att en svensk medborgare hjälpligt ska kunna svenska är en central fråga. Det är och förblir en obetydlighet, även om Leijonborg har rätt i sak och att hans linje betraktats som en självklarhet till för cirka tjugo år sedan. Det var en självklarhet då och borde ha förblivit en självklarhet idag!

Men trots allt finns det skillnader i attityderna mellan partierna. Det finns ett block av partier som ännu mer än andra vill begränsa den personliga friheten, öka statens inflytande och undertrycka medborgarna med höga skatter. Och det finns ett block partier som går mycket långt i samma rtiktning, men trots allt inte går fullt så långt.

För fyra år sedan var det givet att var och en skulle rösta efter sin övertygelse. Den som skriver dessa rader röstade till exempel på Nya Partiet (skapat av Ian Wachtmeister) eftersom han ansåg att det var det parti som idémässigt stod honom närmast och att valrörelsen ändå var körd. Det skulle – och den bedömningen visade sig vara riktig – bli ytterligare fyra års socialistiskt styre oavsett vilken röst som lades i valet.

Idag är situationen delvis en annan. Opinionsundersökningarna är inte entydiga. Det mesta talar visserligen dessvärre för ytterligare fyra års socialistiskt styre. Men kanske med en försvagad position för de tre socialistiska partierna. Och vissa opinionsundersökningar pekar till och med på att ett regeringsskifte skulle kunna komma till stånd.

I det läget blir det bästa det godas fiende. Även den som känner sig skeptisk till Folkpartiet, Moderaterna eller Kristdemokraterna och egentligen vill rösta på något annat idémässigt närstående alternativ (det må vara Fria Listan, Skånepartiet, Norrbottenspartiet eller något annat) bör ta sig en funderare till. Trots allt kan den egna rösten vara avgörande för att utfallet i den stora frågan blir en annan.

I det amerikanska presidentvalet var det 200 röster i Florida som avgjorde vem som skulle bli president. I Sverige kan de också vara de få rösterna som blir tungan på vågen. Tänk på det när Du röstar på söndag.

 

Flygplanskaparen in spe Kerim Chatty

I förra veckan häktades den 29-årige muslimen Kerim Chatty för att han försökt smuggla ombord en pistol på ett Ryanair-flygplan i Västerås föregående vecka. Chatty har ett förflutet som fängelsekund och är bekant med en man som misstänks ha organiserat träningsläger för terrorister i Oregon i USA. Det finns alltså mycket goda skäl att hålla Chatty i fängsligt förvar. Åtal väntar inom några veckor.

Knappast oväntat är det att olika vänsterextremister klagar på att Chatty gripits och att det ingår i något märkligt “förtryck” av muslimer (polisen var förnuftig nog att förhöra de muslimer som skulle till samma islamska konferens som Chatty uppgivit sig vilja resa till).

Det skrämmande är att mönstret med Chatty påminner alltför mycket om det som sågs innan det som hände den 11 september 2001 i USA. De amerikanska kaparna tog över kontrollen över flygplanen med förhållandevis oskyldiga vapen – sådana som är lättare att smuggla ombord på flygplan än stora muskedunder och revolvrar. De amerikanska flygkaparnas ledare Mohammed Atta och hans närmaste medbrottsling Abdulaziz Alomari lurade kontrollen vid en förhållandevis perifer flygplats (Portland, Maine) för att sedan komma in i det “stora” flygsystemet via Logan Airport i Boston. För när de passerat kontrollen i Portland var de i praktiken redan innaför kontrollen i Boston. Var det inte en test av vilka perifera flygplatser som hade en slapp kontroll som vi såg i Västerås? Gick det kanske bättre i Saloniki, Lille eller Örebro? Är det därifrån den stora attacken kommer att göras?

Polisen i Västerås ska ha all heder av sin insats och de rättsvårdande myndigheterna ska ha heder av att de inte låter sig duperas av löjliga bortförklaringar från en person som satt 180 personers liv i fara.